My trip back...or was it home.

På Stockholmsfronten intet nytt...

...sa min brosa lite flurigt i bilen på väg mot Skavsta. Och det var sant. Hemma var sig likt. Fjortisarna i stan var likadana, tunnelbanan lika försenad och vädret lika j*vligt. Men vännerna lika härliga, familjen lika mysig och sängen lika mjuk och go. Tack till alla som bidrog till mitt höstlov!

Men när jag skulle börja ta mig till London började problemen hopa sig. Det kändes som om någon inte ville att jag skulle åka tillbaka.
Hela söndagen packade jag och så hej då till kompisar. Och jo, det blev mycket packning. Kl. 2 åkte jag och Anders till Skavsta. Väl framme så berätter den service-mindade (?) flygvärdinnan att mitt bagage vägde 27 kg. När det fick väga 15 kg. Så jag och Anders fick packa om så att jag hade 6 kg i en stor plastpåse.

Anders åkte sen och jag gick för att köpa med mej en massa tidningar. Men nej, då hade de inte Elle. Halvt jätteirriterad träffade jag Jenny (som jag skulle åka med) och gick ombord på planet. Där köpte jag (i brist på annan mat för den va slut) en flaska vatten och Pringles. Det blev 50 kr. Note to myself: Köp aldrig mat på Ryanairs flygningar.

Vi kom fram till Stansted kl. 6 och funderade då på om vi skulle tåget eller bussen. Tillslut (fråga mig inte varför) kom vi fram till att ta bussen. Bussen skulle ta ungefär 1,5 h. Bussen kom fram till Victoria Station efter 2,5 h.

Det som är lite jobbigt med att ha en 27-kilos väska i Londons tunnelbanesystem är att tunnelbanestationerna helt saknar rulltrappor, hissar och barnvagns-ramper. Men vad stationerna däremot har är en massa trappor. Så jag vet inte hur många trappor jag fick släpa (och då menar jag släpa för att det är omöjligt att bära den väskan) upp och ner för.

Tillslut, med döda armar och ett nästan sönderdunkat bagage (pga mitt släpande), kom jag kl. 22.45 fram till mitt hus. Där träffade jag på värdmamman och hundet från helvetet. Hon hjälpte mit att bära ner mitt bagage och när vi närmar mig mitt rum säger hon att vi har ett lite problem med mitt rum. Det har möglat. Hon vet inte hur det har kommit in och de ska ta hand om det. Men hur tar man hand om sånt? Jag fruktar att de måste riva upp hela väggen.
Och precis innan jag går och lägger mig märker jag att jag har glömt min laddare hemma...

Jag borde ha stannat i Sverige!