My change

Jag tänkte att iskall blå passar lite mer till klimatet i Sverige. Freeeeezing!!!

Jag tänkte också ta och sumera mina två London-månader lite. Men det får bli någon gång då jag inte hller påå att soooomna ppå tangngetboordet jksbcudbvfhkaudbhvdgviadgbvzzzz
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
zzzzzzzzzzzzzzzzzzz

My friends statements

Nu är vår älskade Ankie- Spankie hemma! Vi har precis haft en av våra typiska tjejkvällar och det känns inte som att hon ens varit borta, förutom att man får höra om alla kul upplevelser hon varit med om vilket påminner mig om det. Men det är så det är med Annika hon bara anpassar sig och passar in på de flesta ställen. Annika is the shit!
/Hannie

Den förlorade sonen har återvänt! Slakta gödkalven och ta fram det finaste vinet! Shit, jag borde bli präst! Ankie är hemma!!! När man fått en snabb genomgång av livet i London, känns det som om de 2 långa månader hon varit borta aldrig har passerat, tillbaka i gamla underbara hjulspår alltså. Efter ganska många "det har vi redan läst om i bloggen" har vi nu en ganska bra kläm på vår älsklings liv i det fjärran landet! Nu ser vi bra fram emot den hela vecka vi får ha henne hemma och pussa på, och göda, henne. Love you honey!
/Tovelisa

My home, my sweet home.

Min gårdag var en av de där konstiga dagarna då man inte riktigt hänger med på vad som händer. Efter att ha ätit på GBK (Londons bästa hamburgare) kvällen innan vaknade jag upp tämligen stendöd. Jag försökte tänka lite "Gud va skönt, ikväll ska jag sova i min egen säng" men det enda mina hjärna kunde fokusera på var hur jag skulle få sova lite längre. Tankar i stilen "De kanske inte märker om jag inte kommer till provet". Vi hade nämligen svenska uppsats-skrivning kl. 9 på morgonen.
Men jag kom till skrivningen, skrev något som skulle likna en utredande uppsats med rubriken "Vi ljuger så bra" och begav mig mot Sansted med min 20 kg-resväska (en vecka Annika, en vecka). Med hjälp av buss, tunnelbana, en till buss och Amandas utmärkta vägledning kom jag 3h senare till Stansted. Där impuls-köpte jag en basker och ett par handskar på Accesorize (tax-free) och sedan beav vi (jag, Jenny, Kei, Gabriella och Alexandra) mot vår gate. Där slog vi ass av tanken att alla förstår vad vi säger. Här har vi levt ett liv där vi har kunnat säga va vi vill om vem vi vill utan att någon förstår och nu helt plötsligt ska vi hålla käften. Och svårare blev det när det satte sig några skitsnygga svenskar bakom oss på planet. Hur klarar ni er?

Men nu är jag i alla fall hemma och har sovit i min egna underbara, lagom mjuka säng. Ocg snart ska jag äta en stor, svensk frukost dock utan hallonyoughurt.

Over and out!

PS. Hur kallt har ni det egentligen i det här landet. Vi fick en köld-chock när vi klev av planet.

My upcoming trip back

Med en vecka fylld av regn, uppsatser och trötthet är lovet nu kusligt gärna. Eller en inlämning och ett svenska prov nära. Och det är inte mycket.
Trots att alla trivs bra här i London så är hur skönt det ska bli att komma hem ett hett ämde i skolan. En del har gjort upp scheman för vilka de ska träffa och när, andra planerar bara att sova i sina egna sängar och några få ska t.o.m. åka utomlands. Jag började med at tillhöra gruppen som bara ville sova och bli omhändertagna på lovet med det verkar som om jag mer och mer går mot den förstnämnda gruppen människor. Men egntligen, vilka tråkiga människor åker tillbaka till Sverige för att inte göra någonting och ta det lugnt? Antagligen inte jag.

Nej, men jag har ett antal saker som jag planerar att göra i Sverige:

• Äta motbjudande mycket chips och svenskt godis
• Träffa alla (jag hatar egentligen när människor använder uttrycket "alla" när de syftar på sina kompisar för att det låter så skrytigt. Som om de har så jävla många kompisar. Och bara därför använder jag också detta uttryck, som en ren protest)
• Åka till Gamla stan och låtsas vara turist. Jag och min brittiska accent. Är någon annan på?
• Åka förbi Kungsholmen gymnasium, just to prove a point.
• Äta all den underbara svenska maten som min mamma, förhoppningsvis, har gjort till mig
• Åka till något äventyrs-bad och bada. Medresenärer sökes!
• Köpa pennor
• Köpa en jävligt billig klänning
• Gå till mina gamla trotjänare Nilson och Vagabond och köpa ankelboots.
• Åka upp till Uppsala och hälsa på broderskapet.
• Gå till Friskis och svettas.
• Köpa té (svenskt té är bättre än engelskt, så sant som det är sagt)
• Se på alla avsnitt jag kan ha missat av Lost.
• Njuta av alla snygga svenska killar
• Köpa en resepalör till London (vem är det jag lurar när jag tror att jag kan nått om London. Jag kan inget om London)
• Köpa lite tidningar...
• ...och så klart sova en jävla massa i min säng.

Jag funderar nästan på att börja göra som de gjorde på hovet förr i tiden. Att ta emot människor i sängen. Så om någon vill, kan de få komma på audiens i mitt sovrum på höstlovet.

Men nu ska jag nog packa lite...vilket egentligen betyder att jag ska se på Scrubs.

My cannibal link

Tjuvlyssnat har gjort det igen. Skrattade så högt så att värdfamiljen måste ha trott att jag grät eller nått (mitt skratt låter lite annorlunda ibland). Varsågod!

My found photos

Kolla vad jag har klarat av. Jag har tagit ur mitt minneskort ur kameran, satt in det i datorn och på nått sätt lyckats spara dem på datorn. Detta är något jag inte klarat av tidigare.
Men jag tänkte lägga upp några av bilderna. De kanske lite gamla men fortfarande lika fina.

Här är Maria och Amelie på min födelsedag. Vi var på stam-puben Hare&Hounds.

Här är vi på väg till en jättemysig park där vi hade pick-nick. Födelsedags-pick-nick.

Den parken var helt otroligt mysig. Jag och Maria har bestämt oss för att vi måste ha en dejt i den där parken. Frivilliga aspiranter sökes!

Nina och Tove tar för sig av godsakerna undertiden Emma fotar.

Jag, Amanda och Laura.

My side of the story - Camilla style

Här kommer Millas lovade gäst-inlägg. Luta er tillbaka och njut av hennes berättartalang.

Det var en höstruskig torsdag jag tog mitt pick och pack och satte mig på planet mot London Heathrow Airport för att besöka allas vår Annika. Efter en tillfällig förvirring orsakad av mobilkrångel mötte jag den lilla solstrålen på Hammersmith station och lyckan var fulländad. Jag kan försäkra er, hon är sig lik! Det var en något absurd känsla av att se varandra i denna miljö men äntligen fick jag se allt hon har berättat om.
Området Ankie-Spankie bor i är precis som man tänker sig en välbärgad London-förort, vackra hus, perfekt ansade häckar och skinande bilar. Jag hälsade bara kort på familjen men den verkar vara en mycket väl godkänd familj för vår Annika. Själv bodde jag på en liten familjedriven pub gångavstånd till Annikas mansion.
På fredagen så fick jag mig en rundtur i skolan som var enorm! Svenska skolan var en liten korridor med tre klassrum och alla kände varandra. Jag träffade också Annikas alla vänner som var riktigt trevliga. Något jag tyckte var extra kul var att det var olika människor från Sveriges alla hörn men alla umgicks och höll ihop. Annikas samhällslärare var en kul typ som skrattade roligt och hade en ljusgrön pikétröja på sig. Jag tycker det är bra att jag skriver ner viktiga detaljer. På kvällen efter danslektion och tacos gick vi och några från skolan och gjorde Londons gator osäkra. Kvällen var lyckad och jag hann få en glimt av Piccadilly Circus.


På lördagen var vi och tittade runt i affärer i Hammersmith och på Camden market. Shop 'til drop! Camden var väldigt alternativt och eftersom jag och Annika inte har förkärlek för läderkjolar och nitar köpte jag "bara" ett par skor. På kvällen träffade vi Annikas supertrevliga vänner Maria och Amanda och vi åkte in till Soho. Kvällen började på en liten vuxnare bar men kvällen var ju bara barnet så vi gick vidare till en salsaklubb och dansade arslet av oss.
Söndagen var avresedag men jag hade gärna stannat ett år till. Vi promenerade i Richmond park som var enorm! Det gick rådjur omkring och levde i någon slags symbios med alla hundar som rastades. Undra hur det gick till... Efter en underbar långhelg hos en underbar vän var det dags att sätta sig på tuben och åka till London City Airport. Annika vinkade av mig på Sheen Lane och jag önskade att jag kunde ta med mig henne i mitt handbagage. Tyvärr är de så kinkiga nuförtiden på engelska flygplatser men det skulle va värt ett försök.
Nu räknar jag ner tills det lilla livet landar i Sverige på höstlovet. Tack för en perfekt långhelg!

Tack så mycket, Camilla!

My new titles.

Jag har börjat med en ny grej här på bloggen. All mina nya inlägg ska börja med "my". Precis som Scrubs-avsnitten. Eftersom jag då på ett sätt hyllar Scrubs med varje nytt inlägg så kanske jag inte tjatar så mycket om serien i själva inläggen. Vi får se.

Annars, när jag inte listar ut små förändringar tiil min blogg, har mitt liv dominerats av plugg hela denna vecka (förutom i måndags då jag ägnade hela dagen åt att åka och köpa en väska, jävla traffik!). Varje dag samma visa. Upp tidigt, iväg till en skoldag full med håltimmar (det är meningen att man ska plugga under dem men orka) och så hem vid fem. Då, när man e hemma sex, sitter man och pluggar i nån timma, äter middag och pluggar lite till. Kanske klämmer ett eller två avsnitt Scrubs innan man går och lägger sig.
Som tur är brukar det inte vara såhär hela tiden. Det är bara extremt nu. Och med fyra arbeten och två prov innan höstlovet, som börjar om en vecka, så kommer jag antagligen fortsätta på samma sätt nästa vecka också.

Men livet är också fyllt av glädjeämnen (eller egentligen är hela den här grejen med London och allt ett stort jävla glädjeämne). Idag hade vi Lucia-träning. Vi kommer nämligen att gå några Lucia-tåg här i England, bl.a. på nått fancy hotell och en amerikansk skola. Vi ska också gå på vår egna skola, Richmond Upon Thames College. Det skönaste är att alla lärare i colleget måste berätta för eleverna att det är Lucia-tåg vi går. Tidigare år har de nämligen trott att det var Ku-klux-klan och kastat tomburkar på svenskarna.

Jag har funderat på det här med heltäckningsmattor. Det är ju bara så att britterna älskar mattor. De älskar dem t.o.m. så mycket att de lägger vanliga mattor ovan på heltäckningsmattorna. Och det är ju faktiskt riktigt mysigt att sätta fötterna på en mysig (om man bortser i från hur smutsiga de är) matta istället för ett kallt parkett-golv på morgon. Men det kan ju gå till överdrift. Heltäckningsmatta i köket? Heltäckningsmatta i badrummet? Heltäckningsmatta i gymmet? Tja, britterna älskar verkligen sina heltäckningsmattor.

Nu ska jag läsa lite psykologi innan middagen. Ikväll ska vi göra Soho osäkert.

Over and out!

PS. Vi väntar på Millas inlägg från vår helg tillsammans men hon har, som jag, mycket just nu. Vi får helt enkelt ha tålamod. DS

Det verkar som om länken till Jennys blogg inte funkade. Vi provar igen.

Lite fler bloggar att läsa.

Nej, Hanni, det var inte exakt var jag menade. Grejen är den att vi såg/träffade/snackade med två killar som såg ut som de två tidigare omnämnda personerna. Man ska inte tro på allt som jag skriver klockan 04.40 på kvällen. Vi kan t.o.m göra en regel som lyder

"Ta ingenting jag skriver efter kl 02.00 på kvällen på allvar"

Idag åkte Milla hem efter att besökt mig denna helgen. Hon ska själv få skriva om sin vistelse här. Så avakta för rapport.

Jag tänkte också ta och tipsa om min kompis Jennys blogg. Hon skriver så jävla mycket mer intressanta och relevanta saker än mig. Så när jag tjatar om look-a-likes och Scrubs kan ni läsa hennes blogg.

Over and out.

Saturday night live.

Maria har träffat Usher och jag har snackat med Chris Martin.

Eller hur var det nu igen?

Man vet aldrig.

IKEA - en utlandssvensks dröm

Det var en bunt spända men ända trötta svenska ungdomar som kvart i nio gick på bussen i Twickenham. Man kunde konstatera att bunten var trötta eftersom ljudnivån var ungefär 5 ggr lägre än på vägen till Bath och att 25 % av bussen sov. Själv hade jag vaknat en kvart innan jag behövde gå (note to myself: Om man trycker på snooze för många gånger på väckarklockan så slutar den knappen att funka) och detta är antagligen pga av den onda spiralen jag berättade om i de föregående inlägget.

Efter att ha kört runt i London kom i fram till första delmålet denna dagen (vi skulle inte bara till IKEA): ett hinduistiskt tempel. Spelreglerna var såhär på templet: Direkt efter skulle vi gå till IKEA, så ju snabbare vi blev färdiga där desto längre tid hade vi på IKEA. Så entusiasmen var lite låg när det enda man kunde tänka på var köttbullarna och saltlakritsen som låg och vänta bara en bit bort.
Och tillslut, efter att ha beundrat någon sorts bönesal och sett på en film om en hinduism-temapark i Indien, släpptes vi iväg till det hägrande målet. IKEA.

Det var också lika underbart som jag trodde. Redan på parkeringen, när man såg den enorma gul-blåa byggnaden torna upp sig, kändes det som om man var i Sverige. De flesta, speciellt vi som inte hade hunnit äta frukost, gick direkt till restaurangen. Och där stod det en skylt.

The taste of Sweden:
Meatballs (15) with potatoes or chips, cream sause and lingonberry 2,99£

För min del skulle de kunnat ha kostat vad som helst. Jag skulle ha köttbullar. Och jag tror att alla från Svenska skolan höll med mig på den punkten. Åh shit my brit, va goda de var. Och de tog aldrig slut. Det kändes som om jag bara åt och åt och åt och tillslut så kunde jag knappt gå för att jag var så mätt. Men löftet om en affär med svensk mat gav alla ny energi.
The taste of Sweden-affären var fylld av Marabou-choklad, knäckebröd, kaviar, sill, chips, lingonsylt, cider, saltlakrits, Ahlgrens bilar, Daim, kanlegifflar, pepparkakor, köttbullar, drömkakor, pyttipanna, gravad lax, hjortronmarmelad, falukorv, singoalla-kakor osv. Tyvärr så verkar det som om jag inte var så sugen på svensk mat som jag trodde. När jag väl kom dit och såg allt kändes det så vanligt och inte lika lockande. Men å andra sidan är det alltid (vare sig man är i Sverige eller England) svårt att säga nej till saltlakrits, daim-choklad och kanelgifflar. Så det investerade jag i. Jag fick också med mig ett antal kartonger, pappersamlare och doftljus från mitt besök på IKEA.

Efter IKEA-besöket var bunten trötta igen men den är gången fullproppade på köttbullar och choklad. Nu bar det iväg till vårt tredje och sista besök, moskén. Detta var extra spännande för innan hade lärarna sagt åt att ta med sjalar att ha kring håret. Och mycket riktigt så fick vi tjejer binda sjalar runt håret (under besöket frågade Ingrid varför vi behövde ha det och svaret blev för att inte männen skulle skulle titta på kvinnorna och på så sätt störas. Detta framkallade ett flertal diskussioner när vi kom ut). Under själva besöket var jag, och många andra, mest intresserade av den söta dansken som gick med oss. Senare under någon sorts föreläsning om islam (det var tyvärr svårt att förstå och höra vad mannen sa) lyckades jag med bedriften att somna (detta p.g.a den tidigare omnämnda spiralen.). Så nu kan jag lägga till moské på konstiga-platser-jag-har-sovit-på-listan.

Nu är jag kom hem har jag hängivit mig totalt åt litteratur-historia. Tycker inte ni också att man kan se tecken på personifikation i Disney's version av Ringaren i Notre Dame? Eller att Goethes "Den unge Werthers lidande" kan visa vissa likheter med Rousseaus "Julie" och Voltaires "Candide"? Det där är mycket intressanta saker ska ni veta.

Over and out.

PS. Idag lyckades jag med bedriften att inte somna på eftermiddagen. Betyder detta att spiralen nu är bruten? Vi får se ikväll. Kommer Annika få samma sömnvanor som vanliga människor? Stanna kvar för den spännande fortsättningen. DS

För sent för lilla Annika.

Nackdelen med att sova en halvtimmme när man kommer hem från skolan är att det är lite svårt att sova på kvällen. Och det leder till att man är trött dagen därpå. Detta är nog en väl känd ond spiral men nu, när man ligger här klockan tioi tolv, så känns det som om man borde ha tänkt på det vid fem. Då när man kom hem från skolan, skulle plugga svenska men var så jävla trött att man tog en liten halvtimmas-nap. Jag har i alla fall lärt mig att ställa klockan innan jag somnar på eftermiddagen. Förrut vaknade jag av att mat-klockan ringde och då kändes det sådär halvroligt att gå upp och äta och vara social när man var nyvaken. Människan gör framsteg!
Så, nu får vi se om jag kan somna igen. Annars väntar ett eller två avsnitt Scrubs. Det är inte fy skam heller.

Scrubs-quizen

Jag hittade länken till Scrubs-quizen. På min dator är det svårt att öppna quizen. Hoppas det går bättre för er!

Inlägg med london-prägel

Jag har tänkt att sätta en lite mer London-prägel på min blogg. Det känns som om jag på senaste tiden har bloggat om allt annat än vad jag egentligen gör här. Sanningen är att det händer väldigt mycket just nu och då kommer man helt enkelt in för sig att skriva om dem. Det känns roligare att skriva om annat. Sedan har man inte så mycket tid att blogga och då blir det korta ointressanta inlägg. Men jag ska bättra mig.

Idag bokade jag biljetter till Dirty Pretty Things (Pete Dohertys andra Libertines-halva) på Brixton academy den 4/12. Det ska bli så roligt att höra dem live. Jossan och Nina (två från skolan) såg Babyshambles på samma ställe i torsdags och sa att det var helt underbart. Tyvärr så tog Pete droger direkt efter spelningen så det är väl tillbaks till ruta ett för honom.
I alla fall, det bästa med Dirty Pretty Things konserter är att Mando Diao och Hot Club de Paris är förband. Hot Club de Paris vet jag inget om men Mando Diao! I London! Det verkar som om det går bra för alla Borlänge-pojkar (Sugarplum Fairy var ju förband åt Depeche Mode).
Vi tänkte fixa något plakat ( jo, det e lite fjortis-varning men Mando måste ju förstå att vi är svenskar så att vi kan efterfesta med dem) där det skulle stå nått på svenska och nått om Borlänge. Jag flurar på det.
Sedan kostar konserten endast 20 £ så är så billigt så att det nästan är som att spara pengar genom att gå på konserten.

Imorgon ska jag till IKEA med skolan. Det är nog ett försök att dämpa den eskalerande hemlängtan som sprider sig i korridorerna på Svenska skolan. Vi bara några få kvar som inte har drabbats. Jag börjar å andra sidan känna mig mer och mer hemma här för varje dag som går. Det känns nästan som om det här är vardagen och att jag åker till Sverige på höstlovet som semester. Jag börjar få svårt att föreställa mig hur det var där hemma. Men, som sagt, så kommer jag ju hem v.44 för en reminder.

Mer Scrubs.

Jag har på senaste tiden börjat se om alla Scrubs-avsnitt. Igen. Jag tror faktiskt att jag är inne på 7-8 omgången snart.
Men anledningen till att jag ser om dessa avsnit, som jag egentligen kan utantill, är att jag hittade något sorts Scrubs-quiz. Då tänkte, äntligen, nu kan jag bevisa min Scrubs-kunskap och för en gångs skull kunna erkänna för mig själv att jag borde lägga ner Scrubs-manin och hitta nått nytt tv-program att bli besatt av. Så jag gjorde quizet och fann det faktiskt lite svårt. En del saker var jag inte helt säker på och fick därför chansa. Och är resultatet kom, kan ni tänka er, fick jag 3/10 rätt. 3/10!!!
Vad är det för jävla pinsamt resultat! Och jag ska få kalla mig besatt av Scrubs. Pyttsan! Så nu, det finns mycket i Scrubs jag antagligen har missat, ägnar jag all min extra tid åt tv-serien. Men den är fortfarande lika bra.

Här senast (för ungefär 5 min sen) såg jag "His story" (säsong 2, avsnitt 15) och då slog det min att JD har haft samma jacka ända sen början på säsong 1. Och tyvärr så är det e väldigt ful jacka också. Det roliga är att han i säsong 4 och 5 inte har någon jacka alls utan en mörkblå munkjacka. Hans bästa jacka är dock rocken han har på sig i "My Monster" (säsong 2, avsnitt 10).

Så, där hade ni lite Scrubs-kunskap i ämnet JD och hans jackor.

Sömn

Sängen är guds (hittills bästa) gåva till människan!

The Devil wears Prada.

Igår var jag och såg The devil wears Prada. Vilken film! Trots att de hade gjort om handlingen något så speglade filmen verkligen boken. Och alla otroliga kläder! Anne Hathaway får, som hon får i de flesta av hennes filmer, en ordentlig makeover och blir tillslut en riktig fashionista. Meryl Streep gör en jättebra tolkning av Miranda Priestly. Den måste alla som får chansen se!

Min förkylning börjar tillslut lätta lite så hela min plan om att stanna hemma den här helgen och plugga och bli frisk är på väg åt helvete. Igår var som sagt på bio och om 20 min ska jag åka inte till Kingston och shoppa lite (om nu min tajta budget kan tillåta det). Och ikväll blir det Movida, igen. Jag tror det blir fjärde gången. Men det bevisar bara att det är en jättebra klubb och vem kan motstå gratis inträde. Man vill ju inte riskera att det kostar nått. En liten reform ikväll blir dock att vi först åker till Soho och "förar" lite.

Men nu ska jag iväg till Kingston, Over and out!

PS. Vad var det nu igen jag sa om Sveriges nya utrikesminister? DS

Bara nått jag kom på

Jean Paul Gaultier får säga vad han vill om att han trotsar modeidealen. Men det känns så fel när han fortfarande har modeller som ser ut såhär (---->) på sin catwalk.

Bildts blogg

Det är inte bara småtjejer som flyttar till London i ett år som bloggar. Verkar det som.

PS. Läste för övrigt på svd.se att det ryktas om att han blir den nya utrikesministern. Det skulle nog bli bra. Vi får se imorgon.

Ännu mer har hänt.

Jag vet inte om det beror på min förkylning eller det enkla fakumet att det ha blivit svinkallt här de senaste dagarna, men det har skett en radikal förändring i det patersonska hushållet.
Elementen har slagits på!

Detta innebär att det elementet som sitter precis bredvid min säng (jag tror att man kan skymta det på fotona på mitt rum jag jag ha pulicerat) också har blivit varmt, och då snackar vi skållhett. Så istället för att kyla ner mig på kvällen så värmer elementet. Ni förstår inte hur mysigt det är att trycka sina frusna fungrar och tossingar mot elementet på kvällen (för nu som känner mig vet att jag har en tendens att ha kalla fingrar och tår). Man kan också utnyttja elementet ett steg längre och lägga däcket över elementet så att det är alldeles varmt när man ska sova.
Nej, det känns som om jag och mitt element kommer kunna komma bra överens.

Over and out!

PS. Jag tror att detta är ett av de få blogg-inlägg i världen som enbart handlar om ett element. Om inte det enda. DS

Nu har det hänt.

Jag trodde inte att det här skulle hända nu. Inte här. Inte så tidigt. Jag trodde inte att jag bara skulle falla dit sådär. Jag visste inte att det var så svårt att stå emot. Ena sekunden är man lyckligt oanandes och BAM! så är man där. Det finns inte en chans att motstå det.
Jag undrar vad det kan bero på. Kanske det är på grund av alla nya människor man har träffat. Eller är det faktumet att allt helt enkelt är annorlunda här i England? Att det man trodde att man var tolerant mot nu kommer och hugger en i ryggen.
När jag tänker efter måste det ha känts såhär tidigare men ända så känns allting så nytt. Så okänt. Så, ja till och med, skrämmande.

Det verkar som om det enda man kan göra är att ta det lugnt och låta det här överrumpla mig. Men bara tills jag är stark nog att ta itu med det här själv och då bestämma om detta är något jag vill fortsätta med eller om jag vill bli fri.
Bara förkylningen går över tills på fredag för att då har vi (elevrådet) anordnat en poängjakt för hela skolan. Då måste jag vara alert och pigg!

Over and out.

PS. Anledningen till att jag inte har skrivit på ett tag är att mitt internet fick för sig att inte funka. Men det verkar som om internetet har ändrat sig nu och insett att det inte är så jävla kul att inte funka.DS.