Scrubs, scurbs, scrubs.

De skämtar mycket om Elliot och hennes toalett/prutt-vanor i Scrubs...

Brist i logiken.

Jag snackar om killen (eller mannen) som jobbar i caféet på min skolan. Såhär var det:

Jag och Fia skulle gå ner och köpa cookies (de har helt underbara nybakade kakor där). Vi köpte fyra för ett pund. Verkar inte så konstigt, eller hur?
Men till historien tillhör att killen/mannen, när vi kommer dit, hälsar oss med frasen:
- Hello, my beautiful queens!
Den här killen/mannen brukar i och för sig kalla en för darling ellet sweetheart men beautiful queens. Är inte det lite, vad ska man kalla det, överkurs? Och det är ingen snygg kille/man vi snackar om.
Men han kallade oss inte bara beautiful queens, han gav oss en extra kaka också.
Det är jättesnällt och kakan var god, men jag och Fia tyckte att det då brast lite i logiken.

För att han kallade oss väl för beutiful för att han ansåg oss vara vackra (om det är sant, ja, den frågan kan diskuteras i åratal) och då kan man väl utgå ifrån att han vill att vi ska fortsätta att vara vackra. Men om han ger oss extra kakor kommer vi ju bara bli fetare och antagligen fulare. Så vi undrar lite hur han tänker.

Det kanske inte var dagens mest intressanta historia, men relevant för att ni ska förstå livet i Richmond upon Thames college. Förresten så hade vi, nästan alla i skolan, i tisdags (Europeiska språkdagen) små lektionen i svenska för de andra eleverna på colleget. Det var kul att höra dem uttala små fraser som:
-Det regnar.
-Jag mår skit (de hade otroliga svårigheter att uttala skit)
och
-Får jag bjuda på en drink?
Några små fraser som vi tyckte att de borde kunna och (speciellt den sista) använda sig av. Tyvärr tror jag att de knappt kommer ihåg ordet "Hej", men men. Vi fick då också veta att det finns tre andra elever, utöver de som går på svenska skolan, som kan svenska. Så nu får man sluta snacka skit om allt och alla (de andra brittiska eleverna, för det mesta) i korridoren. För helt plötsligt, utan att man är medveten om det, så kan det där finnas en liten svensk.

Hej hej!

Sex on a toast

Är det fusk att titta på svensk tv på internet? I så fall ber jag om ursäkt, för att jag sitter faktiskt just nu och tittar på Kvarteret Skatan på Svt.

Men för att väga upp det så såg jag tidigare idag på Jane Eyre på tv. Med Toby Stephens. Han är (för att utnyttja ett uttryck jag lärde mig idag) "Sex on a toast". I alla fall i den tv-serien.

Svenska skolans pr-hemligheter.

Jag tycker att det är rätt så tydligt vem svenska skolan använder som sitt ansikte utåt.

På första bilden ser ni mig bakifrån (blå kappa men sidenband, näst längst till vänster)

På tredje bilden ser ni mig längst tiil höger

På fjärde bilden ser ni mig och Laura vinkandes till några uniforms-killar på den där båten

På sjätte bilden ser ni mitt ansikte.

Nu väntar jag bara på lite ersättning...

Världens mysigaste café.

Jo, jag tror jag har hittat det. Världens mysigaste café. Idag var det iallafall det.

Idag har jag varit inne i Richmond för att leta efter en sytillbehörsaffär (haber-dasher's på engelska, vad är det för ord egentligen). Eftersom jag inte kan richmond på bra så frågade jag runt efter en haber-dasher's (hihi) lite här och där. Det verkade dock som om ingen visste vart det fanns en sådan. Och efter en timme insåg jag att anledningen till att de inte visste det var att det inte fanns nnågon haber-dasher's på en mils radie.
Men som tur var så hittade jag (eller man kanske ska säga vi för jag var ju inte helt själv) lite tyg inne på Laura Ashleys's.

Vi tog oss i alla fall sen till Richmond Bridge för att äta lite och då hittade vi det. Världens finaste café. Själva caféet låg under bron och sedan kunde man gå ut på en terass bredvid bron och sitta. Över terassen var det ett stort träd vars grenar bredde ut sig över en som ett tak. Ifrån terassen såg man ut över Themsen. Det var jättevackert.
Vädret här är för tillfället jättefint men (pessimist som man är) känns det tyvärr som om det omtalade regnet snart kommer. Big time.

Anledningen till att jag skulle ha tyg är att jag ikväll ska på 18-årsfest/maskerad i Kingston. Temat är; Hjälp, jag kom fel, och jag och Maria ska festival-tema. Med hjälp av tyget har vi nu gjort en camp-flagga och festivalband.

Jag har på senaste tiden upptäckt fenomenet torkad frukt mer och mer. Jag har alltid levt i en sorts drömvärld där jag inte gillat torkad frukt men nu har folk tvingat i mig lite och jag gillar det. Jag sitter t.ex. och knaprar på torkd mango just nu. Sedan vill jag inbilla mig att det är nyttigare än vanligt godis men jag misstänker att det inte är sant.

Efter torsdan kommer fredan...

Det är väl dags för en liten lägesrapport. När bloggad jag senast? Uhm...i onsdags. Vad har hänt då?

Torsdags:
Hade en relativt vanlig dag men den avslutades på bästa möjliga sätt. Jag såg ett nytt avsnitt av Extras med David Bowie. Det va skitkul! Bowie gjorde en helt ny låt om Andy (Ricky Gervais). Åh, vilka minnen!

Fredag (alltså idag):
Vaknade som en liten zombie (se bild) men sen blev jag lite piggare. Jag satt på caffé Nero i tre timmar, åt en pastasallad från Waitrose och knalla sedan tillbaka till skolan i spöregnet. Utan paraply. När jag kom fram fick jag reda på att vi inte hade nån samälle och därför en timma till hål. Så vi var några stycken som satt i korridoren och vänta på att idrotten skulle börja.
Då började vi höra början till Brittans låt "Toxic" och tänkte att detta inte stämde. Så jag spejade runt i korridoren och märkte att det var kaptenen för skolan rugbylag (rugby är stort här) och två andra killar som satt och spelade lite musik. Så snackade lite med dem och kom fram till att de inte visste att det fanns en svensk skola på deras college förran slutet på förra terminen. De tyckte också (som de flesta britter) att svenskar är väldigt snygga men att det känns som om vi svenskar ser ner på dem.
Så det var intressant att veta. Nu sitter jag i min säng och undrar när jag ska få middag. Klockan är nämlingen åtta och jag ligger här hungrig. Ikväll ska några komma över och se på Love actually och äta Ben&Jerry's.

Chears!!

Tillagg till forgaende listor

For 11 min sen sov jag ocksa pa en bank i var korridor har pa skolan. Den e nog bast hittils.

Kan Annika få en god nattssömn?

Nu är klockan kvart över nio och jag ska sova. Vi får väl se om detta kan göra att jag kan vara vaken en hel dag (som normala männiksor).

Två listor.

När man tittar runt lite på andra bloggar märker man att det är nåot som saknas på min. Jo, vettigt innehåll är en sak, men det är nått mer som fattas. Listor...
Så här kommer två färska. Vi böjar med "Konstiga ställen som Annika har somnat på under den senaste veckan"-listan:

• En samhälls-lektion
• En engelska-lektion
• En international perspectives-lektion
• Bibioteket
• Café Nero

Att jag somnade på IP-lektionen är faktiskt helt och hållet lärarnas. Vad förväntar de sig när de 15.00 sätter på en film om romarnas inverkan på Bath (en liten stad vi ska till) och sedan 16.00 en till film om druidernas aktiviteter runt Stonhenge? Människor somnar under sådana omständigheter.

Det andra listan kallar jag "Top tre av onödiga och onyttiga (men o så goda) saker att spendera sina pengar på" -listan:

3. Ben & Jerry's glass

Alla känner säkert till de förförande krafterna av Ben & Jerry's glass men jag menar på att det är storleken på förpackningarna som gör dem så luriga. De små förpackningarna räcker bara som små smakbitar. För när man pratar om Ben & Jerry's så pratar man orgier och då måste man ha de stora förpackningarna. Men man kan inte dela dem med någon för då är man tillbaka på smakbit-senariot. Man måste alltså ha en stor förpackning!

2. Millie's cookies

För er som gillar 7Elevens cookies kan jag nu meddela att de har mött sin över man. På Millie's cookies så bakar de nya kakorna hela tiden för att de ska hålla sig fräscha. Det resulterar i att man nästan alltid får varma, lite degiga kakor. De finns 14 underbara smaker. Min favorit är White chocolate chip & Rashberry.

1. Café Nero

Högst upp på den här listan ligger det alternativ som jag har gjort av med mest pengar på. Café Nero. Anlednignen är att jag (min mina onaturligt långa lunchraster) nästan varje dag går ner till Nero för at käka och hänga. Det har gått så långt att personalen känner igen mig och hejar på mig. Men jag tycker att detta är ett ekonomiskt alternativ för att man får var tionde kaffe gratis.

Over and out!

Valet

My side of the story.

Det här med jämställdhet.

I mitt första inlägg på den här bloggen så lovade jag att ni aldrig skulle få se några långa utläggningar. Idag kommer bli den dagen som jag bryter det löftet. Med en kort utläggning. Ämnet är Jämställdhet.

Det har blivit så omdiskuterat så att man böjar undra vad som är sant eller om de bara är någon klycha att kvinnor t.ex. tjänar mindre. Men jag ser hela det här med jämställdhet som någon sorts "circle of life" (lite kul att jag precis nu också kollar på Parkinson där Elton John är gäst). Jag har nämligen, som ni antagligen märkt i min blogg, här i London upplevt saker jag aldrig ens har varit i närheten av i Stockholm. Då menar jag mest saker runt uteliv ochh nattklubbar. Och då har jag märkt att man som svensk (dock inte 18-årig, men vem har brytt sig om det) och, i detta landet där britterna inte är så attraktiva, måttligt snygg tjej kan ha en hel utekväll för bara 1,5 £ (garderoben). Medans svenska killar absolut måste vara över 18, betala 20 £ i dörren och sedan behöva betala för sina egna, och helst några tjejers, drinkar. Detta är ju inte heller så jävla jämställdt.

Så det kanske är så att killar behöver tjäna lite mer för att kunna betala för alla drinkar och shit. Vad vet jag egentligen. Jag vill bara lyfta fram att dålig jämställdhet inte bara drabbar tjejer negativt.
Jag hoppas att ni fattar min resonemang och inte dör av skratt av mitt försök att en gång vara djupare än Tvillingarna-böckerna.

Over and out!

Mitt rum!

Nu ska vi se om Annika kan lägga upp lite bilder på hennes rum.





Här är mitt lilla skrivbord där jag sitter just nu. I kanten ser ni min extra säng och en bit av örngottet jag fick från the gang.

Här ser ni min garderob (till höger), mina jättefina tavlor, min byrå(också fylld med kläder) och längst till vänster ser ni samma skrivbord från den tidigare bilden. Nere till höger ser ni också den tidigare nämnda extra sängen.

Här är mitt fönster (dock alltid fördraget för att annars kan människor från gatan se in) där jag har ställt alla mina födelsedagskort (Tack för dem förresten). Till höger ser ni två Ben'n Jerrys's förpackningar. Men var inte oroliga för min hälsa, jag ar bara ätit en halv förpackning, resten är Martinas (my former roomie).

Här är min säng (det stora obäddade blåa). Till höger den ack så omtalade gästsängen. Ni ser också fönster med korten.

Tänk att Annika klarade att lägga upp bilder. Hon kanske inte är så oteknisk trots allt. Nu har ni i allafall en liten uppfattning om hur hennes rum ser ut.

Look right, look left

In the memory of 2pac

Idag är det exakt ett år sedan 2pac blev mördad. Gizmo, som under sina unga år kallades för 2pac, tar detta väldigt hårt och känner sig lite nere. Man märker det för att han inte är lika lert som vanligt och igår ville han inte lämna ifrån sig ett minneskort jag ade satt in i honom. Lite sådana grejer. Men jag hoppas att det är en fas och att han snart ska bli sitt vanliga gamla jag igen.

Look right, look left!

PS. Tack, Milla, för informationen som lade grunden till dagens inlägg. DS.

En vanlig dag i Annika-world.

Först vill jag bara säga att det känns jättebra att vara 17 år. Folk säger alltid att det är en skitålder då inget händer, men screw det. Om 364 dagar är jag 18. 18 år! Då är jag äntligen min egen människa och jag kan göra vad jag vill.

Men jag ska berätta lie om mitt liv numera, så här har ni en dag i mitt liv - short version:

07.00
Jag vaknar och förbanna mig över att jag gick och la mmig så jävla sent. När ska jag fatta att människan behöver sova, i London också. Men jag duschar, klär på mig och packar ordning lite saker.

07.25
Smyger ner upp till köket och hoppas att dottern i familjen har gått till skolan, annars kan det vara lite kaotiskt. Och jag klarar inte kaotiskt på morgonen. Men då slår jag på Friends på tv:n och äter lite frukost (toast, kaffe och ibland youghurt).

08.00
Jag går typ 50 m till bussen. Den kan komma när som helst och ibland får man vänta i 15 min. Själva bussresan tar allt från 15-35 min. Sedan får man gå 10(om man har bråttom)-20(om man e trött) min til skolan. Så jo, det händer att man kommer försent ibland. Då får man en "late-slip" där man får skriva ner anledningein till förseningen vilket ofta är något i stil med; "Buss-helvetet kom aldrig". Sedan skickas de till föräldrarna. Uhm...

09.00
Då börjar skolan...

Sen ser skolan ut så att man nästan alltid går 9-5 men har det fullt med håltimmar. Jag har t.ex. alltid 2-3h lunch. Och håltimmarna tillbringar man på café Nero. Åh, café Nero är himmelen på jorden. Jag får skriva mer om det senare.
Men alla kommer ner till café Nero då och då. Där sitter man coh snackar skit när man egentligen borde plugga.


17.00
Då slutar äntligen skolan. Det är omänskligt men det ända sättet att få ihop schemat när det e en liten skolan. Då tar man bussen hem eller sätter sig eventuellt på café Nero igen (man kan aldrig få nog av café Nero.

17.45
Kommer man hem och om man då heter Annika och har lågt blodtryck och diverse andra saker så sover man. Om man har tur vaknar man innan middagen av hungersmärtor annars vaknar av att värdfamilje-mamman plingar i en liten klocka och ropar; "Supper!"

19.23
Då e det "Supper!" och då får jag helt otroligt god mat. Ni som känner mig vet att jag är jävligt petig med maten men jag måste har växt från det. För nu slukar jag den ena brittiska måltiden efter den andra. T.ex. Shepard's pie, "Toad in a hole", Shrimp curry och "Sunday roast". Men mamman är ju ända kock.
Varje dag får vi också "pudding". Det tog mig en och en halv vecka att förtså att det betydde efterrätt. Jag tyckte att det var konstigt att de kallade äppelpaj för pudding. Och vid middagen frågar alltid mamman mig:
"Are going out tonight, Annika?", vilket är en befogad fråga. Det är itne så att jag e ute och ränner vad enda kväll men vi (jag och mina kompisar på skolan) umgås mycket, även på kvällarna.

På torsdag är det t.ex. pubkväll. Då samlas många från skolan på puben Hare&Hounds och snackar skit.

Det får bli allt för idag. Oj, min fingrar gör alldeles ont!

Over and out.

Äntligen, äntligen idag!

Jag vet att jag inte har varit världens bästa bloggare på senaste tiden. Faktum är att jag hittils bara har kunnat blogga i skolan och då står det alltid en massa människor och kollar vad man skriver. Och det kan ju hända att jag skriver indirekt om dem. Vem vet?

Men nu ska det bli ändring på det, jag har nämlingen fått internet hemma och kan blogga dirket från Gizmo (ja, jag la in mitt veto och det blev Gizmo tillslut. Som en hyllning till mitt älskade Scrubs. Tack för alla kreativa tips!). Då kan jag också kolla mailen och hålla mig någorlunda uppdaterad om alla nyheter. Det ända jag har hört är det där om folkpartiet men, som vi kanske säger i England, give me a break. Måste det här avgöra hela valet.

Och ni ska också få reda på mer om mitt alldagliga men oj, så intressanta London-liv. Jag jobba på något sorts "en vanlig dag"-inlägg, men vi, precis som ni i Sverige, har också mycket i skolan. Men nu ska jag sova, de är ju en dag imorgon också. Eller? Vi får väl se...


Chip,chip!

PS. Det var min födelsedag idag och jag vill ödmjukast tacka alla som på nått sätt har uppmärksammat den på något sätt. Det har värmt extra mycket i detta 27-gradiga London som jag nu lever i. DS

Äntligen bloggar Annika igen!

Men så mycket har inte ändrats här. Min värdfamilj är fortfarande helt underbar och trevlig och London är fortfarande världens bästa stad.

Den nyaste nyheten måste var att jag i fredags besökte klubben Movida och träffade så jävla många brats så att jag höll på att .....ja, ni vet vad! Tänk er vanliga Stockholms-brats. Uppblåsta, backslick-ade med gudkomplex. Och så lägger ni till att de har fått jobb i London och därför pratar om deras jobb 24/7, typ:

" Jo, jag e konsult inom blablabla och då håller jag mest på med blablabla på blablabla. Ja och jag bor då gentligen på Östermalm, så klart....


Japp och so on. Men nu har jag internationella relationer.

Over and out