Världens mysigaste café.

Jo, jag tror jag har hittat det. Världens mysigaste café. Idag var det iallafall det.

Idag har jag varit inne i Richmond för att leta efter en sytillbehörsaffär (haber-dasher's på engelska, vad är det för ord egentligen). Eftersom jag inte kan richmond på bra så frågade jag runt efter en haber-dasher's (hihi) lite här och där. Det verkade dock som om ingen visste vart det fanns en sådan. Och efter en timme insåg jag att anledningen till att de inte visste det var att det inte fanns nnågon haber-dasher's på en mils radie.
Men som tur var så hittade jag (eller man kanske ska säga vi för jag var ju inte helt själv) lite tyg inne på Laura Ashleys's.

Vi tog oss i alla fall sen till Richmond Bridge för att äta lite och då hittade vi det. Världens finaste café. Själva caféet låg under bron och sedan kunde man gå ut på en terass bredvid bron och sitta. Över terassen var det ett stort träd vars grenar bredde ut sig över en som ett tak. Ifrån terassen såg man ut över Themsen. Det var jättevackert.
Vädret här är för tillfället jättefint men (pessimist som man är) känns det tyvärr som om det omtalade regnet snart kommer. Big time.

Anledningen till att jag skulle ha tyg är att jag ikväll ska på 18-årsfest/maskerad i Kingston. Temat är; Hjälp, jag kom fel, och jag och Maria ska festival-tema. Med hjälp av tyget har vi nu gjort en camp-flagga och festivalband.

Jag har på senaste tiden upptäckt fenomenet torkad frukt mer och mer. Jag har alltid levt i en sorts drömvärld där jag inte gillat torkad frukt men nu har folk tvingat i mig lite och jag gillar det. Jag sitter t.ex. och knaprar på torkd mango just nu. Sedan vill jag inbilla mig att det är nyttigare än vanligt godis men jag misstänker att det inte är sant.