My adventures in London today.

Tiden post-studenten är en mycket flummig tid på Svensk skolan i London. Med treorna ute ur skolan och därmed alla kurser officiellt eller inofficiellt avslutade går det mest ut på att fördriva tiden. Det kan man göra med utflykter, en aktivitet som min skola (och jag) tycker om.

Idag var den första destintionen Shakespeare's Globe. Trots att den är en nybyggd (endast 10 år gammal) replika av den gamla har det snabbt blivit populär turistattraktion. Eftersom vi i engelskan läser om Shakespeare och USA (don't ask) så är det ett utmärkt ställe att dra med alla tvåor till. När pappa var här fikade vi endast på Starbuckset utanför men idag fick jag äntligen gå in. Och besöket blev intressant. Inte p.g.a. själva byggnaden (den ser ut som vilken skol-aula som helst) utan p.g.a. vår guide. Jag misstänker att hon själv var skådespelerska för at genom hennes guidning lärde vi oss att se på Shakespears texter på ett helt annat sätt. Det låter som världhistoriens vanligaste klyscha men det var sant. Fråga mig bara så berättar jag gärna om Shakspears speciella sätt att skriva.

Scenen i Globen

Destination två var skeppet Göteborg som ligger i Canary Warf fram tills på lördag. Som VIP-besökare (eller de enda som var intresserade) fick vi gå ombord på skeppet och leka runt lite. Jag och Lenny var mycket nära att gömma oss och åka med skeppet hem. En vilja halvt baserat på hemlängtan och halvt på äventyrs-längtan. Men istället lekte vi Titanic i fören, som sig borde. Det imponerande med destination två var egentligen själva området kring Canary Warf. Det är som en hel stad av glas-skyskrapor. Det känns futuristiskt och overkligt att gå runt och ni som har varit i området kring L'arc de Defense i Paris vet hur det är. Vi kom dock på att det inte skulle vara ett trevligt ställe bo eftersom det inte fanns ett endaste Starbucks, Costa eller Nero i sikte. Så vi lät minnena av 80-talets ekonimiska tillväxt ligga kvar och jag drog mig ner till downtown London.

Glenny, Lenny och Knuten

Masten på Göteborg, glas-hus och en okänd bloke

Mitt mål var att upptäcka det nya, enorma Primark som har öppnat på Oxford street. Efter att ha sprungit fram och tillbaka på Oxford street (att jag har dåligt lokalsinne kommer väl ej som en nyhet) följde jag Primark-påsarna. Butiken var enorm och fullprppad med människor. Det enda sätte att överleva var att gå in i shopping-koma, skita i att säga "Sorry" och "Excause me" och hålla sig mycket långt borta från provrummen. Jag lyckades med detta och kom levandes ut med ett par skor, ett par glajjor, ett halsband och en tröja.

Denna innehållsrika dag avslutades för min del på Nero på High Street Ken med en Elle i handen och brosan i luren.

My art.

Igår hade jag tvåans sista prov. Nu, såhär efteråt, känns det lite tomt. Vad ska man göra när man inte pluggar eller undviker att plugga? Inspirerad av expressionismen, som provet delvis handlade om, kände jag för att uttrycka mina känslor av tomhet. Genom konst. Här kommer mina känslor, svart på vitt (och rött och gult och grönt m.m.).

...det är en påfågel.

Picasso använde geometriska former för att uttrycka känslor inom kubismen. Jag använde kladdkritor.

My 15 seconds of fame.

Kommer någon ihåg att jag hade blivit intervjuad av p3? Och att jag trodde att inget av det jag sa kom med?

Well, nu kommer nya bud för att jag kom med. Jag har äntligen fått mina 15 sekunder i rampljuset (eller mobiltelefonen) och dela med mig med mina åsikter och funderingar till omvärlden. Eller mina åsikter och funderingar om mobiltelefoner. Eller att jag, som alla andra, tycker att mobiltelefonen är viktig och att det skulle vara bra för oss i min skola om det blev billigare att ringa utomlands. Hur som helst har min röst blivit hörd av världsbefolkningen och själva meningen med intervjuen (från Leifs sida) har blivit uppfylld. Svenska skolan nämndes två gånger. Om jag nu bara kan få min debatt-artikel publicerad kan jag dö och levt ett meningsfyllt liv (touch wood).

Så, kära världsbefolkning, gå in på P3s hemsida och lyssna på nyhetsprogrammet från den 23 maj kl. 17.00 (tror jag). Det är ett nyhetsinslag ni sent kommer glömma.

My graduation pause not.

En del håller vad de lovat. Ibland gör jag det. Nu är ett sånt tillfälle för att jag ska skriva om studenten, som jag lovade.

Studenten är en intressant företeelse i vår skola. Mest p.g.a att det endast var 12 studenter i år (och det är ändå över genomsnitt). Men det är inte mindre hypat för det. Min roll i hela charaden var att sjunga. Några sånger på scenen under själva cermonin tänkte jag men musikläraren Hasses planer var större än så. Det börja med att vi (jag, Fia, Fanny och läraren Laila) stod och sjöng i ett hörn under champagne-minglet på förmiddagen som bakgrunds-musik. Sedan förflyttades vi till den soldränkta scenen där vi stod och sjöng länge, mycket länge. Idéen var att vi också där skulle vara bakgrunds-musik men det förstod inte publiken så de stod där och lyssnade troget på minst 40 min mer eller mindre skönsång. Vi blev bara varmare och svettigare och sången lät mindre och mindre glad. Samma sak hände med publiken och tillslut verkade det som om alla ville att sången skulle ta slut men detta märkte inte Hasse som bara ropade ut nya låtar. När han ville att vi skulle ta "Vi går och fiskar" en gång till la vi ner och satte oss i skuggan.

Efter denna musik-plåga var det dock studenternas tur. De fick personligt utspring, tårfyllda tal och en fick en personlig vacker (?) sång. Inte alls konstigt. Efter den lilla cermonin, som avslutades med ballong-uppsläpp, skulle alla samlas på puben Castlenau i Barnes. Vi hoppades på gratis-mat och begav oss dit på en gång. Men när vi insåg att maten inte var så bestående stannade vi inte så länge. Det skulle vi inte ha gjort för säkra källor stannade ett tag med lärarna. Lärare som blev mer och mer "runda om fötterna". De sägs att mycket skvaller nämndes och det enda jag har klämt fram är följande citat från vår värdfamiljsamordnare Malin:

"Jag kan inte hjälpa att alla hatar sina värdfamiljer. Jag vet att de är dåliga men det kan jag inte göra något åt"

Åh, Malin älskar oss och all älskar vi Malin!

På kvällen begav det sig till Studio Valbonne. Mycket champagne, dans och mördade fötter. Den här gången med ettorna.

My adequate day.

Idag har jag solat solarium och sökt jobb. För er intresserade läsare vill jag meddela att det finns en del erfarenhets-fascister därute. Dokumenterat goda kunskaper i Office-paketet, två års erfarenhet av receptionsarbete och kunskaper inom Fidelio och Macro system. Vad tror de att man är? Jag har bara 10 fingrar som alla andra. Jag har i alla fall sökt en massa jobb nu. Både de som är kvalificerade och de jag inte är kvalificerade till. För säkerhets skull.

Bro har klagat på att jag inte kommenterar era kommentarer (öh) och det gör jag inte. Det tar helt enkelt för mycket tid. Så är det. Men ni ska alla veta att jag älskar alla läsare och uppskattar era kommentarer massor. Kraaaaaam på er!

My royal buddies 2

Jag hittade ett foto på kungaparet när de var i vår skola.

Mycket nöje!

My interview.

Idag hände en till sånn där sak som inte händer varje dag. Jag blev intevjuad av P3. De hade nämligen ringt till Leiff och bett att få prata med någon elev. Och den eleven blev jag. Det handlade om att det skulle bli billigare att ringa från och till utlandet och hur det skulle påverka mig. Tyvärr så sa jag nog inget intressant för att jag har lyssnat igen alla P3 nyhets-program nu på eftermiddagen och inga av mina vackra uttalanden var med.

In other news, så har det kommit en värmebölja över England. Idag svettades hela London så att Themsen höjde sig flera meter.

My royal buddies.

Jag ska börja det här inlägget med en rubrik med lite kungapar-iakttagelser. Som fanbärare (ja, jag skryter) fick jag nämligen front-seat privilegier när det kom till att se vad kungaparet gjorde och tänker nu delge detta till omvärlden.

• Kungen såg riktigt uttråkad ut genom hela cermonin.


• Drottningen är för botoxad. Vi fick ögonkontakt och log mot varandra några gånger men det leendet var inte roligt. Hon såg ut som en släthyad alien. Tyvärr, jag tycker att hon är jättegullig och gör mycket för Sverige men nu får det sluta. Jag tycker inte att det svenska folket ska sponsra ett till "lyft" som bara får henne att se mer och mer konstig ut.


• Under några av sångerna och talen försökte kungen prata med Silvia om de söta små barnen utklädda till blommor som stod bakom dem. Silvia log då lite bestämt mot kungen och tittade upp mot scenen igen. Äktenskaps-problem? Kom ihåg vart du hörde det först!


• Silvia var mycket trendigt klädd i grå dräkt med passande 20-talsinspirerad hatt. Kungen däremot hade en halv-taskig kostym som inte riktigt såg ut att passa.

För övrigt tyckte jag att söndagens jubileums-firande gick riktigt bra. Jag drabbades av allvarlig uttråkning flera gånger under dagen eftersom vi arbetsledare inte hade något jobb. Men det botades snart av att jag hjälpte till lite med fiskdammen och barnrummet som Sara och Glenny skötte så bra. Det enda minuset de dagen var att alla gymnasister var kraftigt undernärda större delen av dagen. De, genom kommentarerna, ökända lattemammorna ( mammor som inte jobbar och därför spenderar hela dagarna på Starbucks i Barnes där de skvallrar om vad gymnasisterna gör) hade räknat med att vi skulle klara oss på två grillspett. Så var inte fallet. Så vid 3-tiden gjorde vi alla möjliga försök med att komma åt vuxen-buffen men de lyckades hindra oss. Damn. Idag lovade Leif dock att vi skulle få någon sorts belöning för vår möda. Nyfikna Annika håller på att spricka.

Utöver det så börjar livet här i London trubbas av mer och mer. Idag hade jag mitt sista nationella prov (franska som gick käpprätt åt helvetet) och på fredag är det studenten. Studenten på en här skolan firas lite annorlunda än hemma eftersom det är ungefär 10 treor här. Men jag rapporterar mer om studenten efter fredag.

My schools's anniversary.

Nu har 50 % av Svensk skolan i London firats. Imorgon kommer de resterande 50 % hyllas. Det är rätt så roligt det här jubileumet. Varför är de egentligen så mycket att fira? Min egen och andras födelsedagar förstår jag, men en skolas. Svenska skolan måste har lagt er hur mycket som helst på hela det här jubileumet med showen, maten, lotteri och all akolhol (som är strikt förbjudet för gymnasister bla bla bla) och då undrar jag varför? Men egentligen, varför klaga? De senaste dagarna har jag fått en piké-tröja med skolans emblem, vunnit en fin-fin keps och ätit hur mycket gratis-mat som helst. Och jag planerar att äta mer imorgon. Så hurra för Svensk skolan i London och grattis på födelsedagen!

Efter det halva firandet idag åkte jag in till Portobello Road-market i jakt på en brosch. Tyvärr så höll marknaden på att stänga men jag hittade en tant som fortfarande hade sitt stånd öppet. Medan marknaden stängdes igen, hon kedjerökte och dödshostade samtidigt stog jag och ett asiatiskt par och kollade på alla hennes broscher. Då utspelade sig följande dialog:

Den kedjerökande tanten har gång på gång sagt att allting kostar 5 £. Den asiatiska kvinnan verkar har hittat en brosch hon tycker om och tittar längtandes på sin make. Han tar broschen i handen, harklar sig lite och säger till den kedjerökande tanten:
- Uhm, I'm wondering about the price. This one is quite small compared to the others.
Den kedjerökande tanten ser på honom med en va-fan-håller-du-på-med-blick och svarar:
- You see, that is needed because there are some very small people in this world. Most of them tend to come from Japan.
De asiatiska paret står tyst ett tag och går sedan utan att säga något. Jag och den kedjerökande tanten tittar på varandra och jag och hon börjar störtskratta. Ibland är det kul att mobba andra folkslag.

My whatever.

1 pint, 2 pints, 47 pints, 136 pints, 35 pints, 89 pints, 65 pints, 21 pints...

Trevlig kväll och imorgon blir det Frog!

Other's photos.

Nu ser jag att Fia, "theadmirable" också har en massa Paris-bilder på bilddagboken. Kolla in 5 och 7 maj. Go natt!

My past life.

Det känns rätt nu. Gräset är tillräckligt högt, stjärnorna lagom klara och månen och planeterna i rätt position. Att alla dessa faktorer inte har sammanfallit tidigare är anledningen till att jag inte har skrivit...tidigare. Hur som helst, this short piece of writing will deal with following matters: Paris, IELTS, 100-års jubileumet and övrigt.

Paris
Det var ett tag sen men Paris var fab! Vi tog oss dit genom Eurostar-tåget och bodde på charmiga och billiga hostel Aloha (för dig som gillar mögel på väggen och icke-engelsktalande japaneser i rummet). Tack vare att vår franskalärare, Camilla, kan Paris som sin egen ficka kunde vi på ett enkelt sätt ta oss runt till alla sevärda ställen, kända som okända. Min favorit var Montmartre med besök Les deux Moulains (känd från Amelie) och utsikten vid Sacre-Coeur. På kvällarna sysselsatte vi oss med at lära känna den franska kuluren. Någon sa en gång att franmännen drack mycket vin så vi började vårt lära-kännande där. Och kom inte så mycket längre. Vadsom dock slog, och som jag inte visste om tidigare, var att fransmän är äckligt heta. Nu snackar vi inte en-stor-andel-av-folket-är-snygga utan alla-har-ögon-man-drunknar-i. Jag har, delvis därför, förälskat mig i Paris (och parisarna) och jag kan inte helt klart säga att London är den bästa staden i världen (ledsen Stockholm, men du var uträknad för länge sen p.g.a fulhet). Kolla in "magne" på bilddagboken.se 4-7 maj för att se en massa bilder.

IELTS
Jag har under denna terminen tagit en kurs som heter IELTS. Tyvärr är jag rädd för att ingen utomstående (som inte tar kursen) riktigt förstår vad det är för en kurs. Eftersom detta är ett rätt så effektivt forum för människor i mitt liv tänkte jag en gång för alla reda ut vad det är för en kurs.
IELTS, som står för International English Language Test System, är ett prov i akademiskt engelska. En del tar det för att på upphållstillstånd, andra för att få ett lätt (?) MVG men alla som klarar det får ett glossy certificate. 50-poängs kursen som jag nu har tagit (som är lokal kurs på Svensk skolan) är en ända lång två-timmar-i-veckan förberedelse/sömnpiller. Hela kursen har alltså lett fram till det här stora provet och betyget sätts endast efter resultatet på provet.
Provet var i lördags. Det gick käpprätt åt helvete. Här har man suttit torsdag in och torsdag ut från 3-5 och gjorst läs, hör - och skriv-övningar och kämpat mot lusten att hoppa av kursen och så får man tidspress (läs panik) under en timme och blowar hela kursen.

Som grädde på moset gick det käpprätt åt helvete för andra också. Jag sitter just nu och yssnar på "The worrying kind" och jag förstår inte. Hur kan en girl-dude och en fjolla i silver hatt slå ett musikaliskt geni. Det är beyond! Som tur är så hade Gustav fest på kvällen så mina sorger försvann in i dimman...

100-jubileumet
Inget kan ha missat att Svenska skolan fyller 100 år i år. Det är en stor sak i det svenska London och ett otroligt stort evenmang planeras. Nu i helgen ska firandet ske med show, middag och högtidligt besök. Vänta, sa hon högtidligt? Japp, det gjorde hon. Kungafamiljen kommer att besöka Svenska skolan i Barnes under en hel halvtimme. De kommer komma in i skolan, hälsa på två personer, lyssna på oss sjungandes Kungasången och gå ut.
Förutom kungafamiljens visit kommer en stor middag också hållas. För att allt ska flyta på under den middagen och vara perfekt har hela gymnasiet anlitats för att hjälpa till. Jag och två andra har fått uppdraget att vara arbetsledare. Enkelt, tänkte jag men då räknade jag inte med att försöka uppmuntra 70 tonåringar att skippa två helgdagar för at plocka skräp i utbyte mot en pikétröja. Om 5 % dyker upp ser jag det som om jag har lyckas.

Övrigt
Under övrigt-ounkten finns det inte så mycket att tillägga. Mitt liv domineras just nu av plugg, sömn och ett nitiskt sökande efter sommarjobb och gymnasieplats. Utöver det börjar det sjunka in att jag inte kommer vara i London för alltid. Det är faktiskt bara 4-5 helger kvar. Det i dessa stunder man undrar hur man någonsin kunde längta hem och varför man satt inne och såg på Scrubs den där bakis-dagen.

PS. Detta blir ett bildlöst inlägg för att Blogspot fuckar sig. Men som sagt, kolla in Maines bilddagbok (magne). Där finns också lite bilder från Gustavs fest. DS