My phases

Jag är en fas-människa. Precis som Hugh Grant i "About a boy" lever jag mitt genom olika faser eller, som han säger, perioder. Men till skillnad från hans 20 minuters-perioder är mina faser oftast mer än en vecka lång. Dessa faser kan beröra olika områden, allt från kläder och mat till platser. Och när jag är inne i en fas blir jag nästan helt besatt av det fasen berör. Om det t.ex. är ne färg måste jag se den hela tiden för mitt välbefinnande. Här är några av mina pågående faser:

• Låt-fas: "If you're feeling sinister" med Belle&Sebastian (Tack, irre!)
• Färg-fas: Turkosblå (se bild)
• Kläd-fas: Vanlig svart cardigan
• Plugg-fas: Skriver allting på datorn istället för för hand
• Frukt-fas: Vindruvor
• Bok-fas: 1984 av George Orwell (trots att det var ett halvår sen jag läste den, kan jag inte sluta tänka på den)
• Uttrycks-fas: "Jag dööööör!", både i positiv och negativ mening
• Lunch-fas: Pret-a-manger
• Irritationsmoment-fas: Brittiska ungdomar på bussen som antingen skriker, käkar chips och annat fett, spelar hög musik med dålig kvalité på deras mobil eller allt samtidigt.

Jag saknar de gamla vanliga fjortisarna som hänger i Vällingby med korta dunjackor med fuskpäls, mjukis-byxor och på dock för noppade ögonbryn när jag tänker på de brittiska tonåringarna. Och det värsta med britterna är att de är lika gamla som oss men ändå håller på sådär. Jag dööör!

My bling Absolut

Man blingade smycken. Man blingade kläder. Man blingade mobiler. Nu blingar man sprit. Kan det bli bättre?
Nej.

Jag visste att denna dagen skulle komma...som vi säger på min ö: The end of an era.

My new Scrubs episodes.

Nu har jag verkligen fått något att skriva om. Min brosa har just meddelat mig:

SÄSONG 6 AV SCRUBS KOMMER DET 30 NOVEMBER!

Jag satt med öppen mun i flera minuter efter att ha läst hans mail. Säsong 6, alltså. Efter all denna längtan och funderingar kommer de äntligen. 24 rykande färska avsnitt från Zach Braff-fabriken. Nej, detta kan jag leva på i en vecka.

Bara sex dagar kvar...

My Nadji!

Nu har hon kommit! Igår träffade jag vår Nadja på Oxford circus för en snabb fika. Allting verkade bra med henne. Idag ska hoon göra EastEnd, det är där Brick Lane ligger, osäkert och imorgon gör vi ett återbesök till Portobello Road.

Gud, vilken idé-torka jag fick nu, jag kan inte komma på nått som jag kan skriva om. Jag som hade så många idéer. Eller jag har fortfarande idéer till bloggen men det kommer snart. Allt jag kan säga är att det komma hända lite grejer i det här forumet.

Jo, någon kanske är intresserad av vad som hände mig och Jenny när vi var på väg till Covent Garden, vilket var ett tag sen. Men vi sa båda två att det var blogg-material så följande hände. Vi satt helt fridfullt och filosoferade på bussen när den stannade vid Trafalgar Square. Detta är ingen ovanlig företeelse, varken för bussar eller tunnelbanor. Och vi bryr oss inte så mycket om det utan återgår till våra funderingar. Men helt plötsligt ser vi en polis-van utanför och så kommer det in en tre, fyra poliser på bussen. De går längst bak och alla i bussen stirrar efter dem. De står och snackar en stund och går sedan ut igen. Denna gången med en datorväska med dem, som hade legat längst bak i bussen. Såhär gör de alltid där de hittar något "unattended" foremål, det kan ju alltid va en bomb. Lite läskigt, när man tänker på det.

Nej, nu ska jag sova. Det har varit lite ont om denvaran på senaste tiden.

My f*cking Baltic Sea.

Vem bryr sig egentligen om Östersjöns historia? Jag menar, hur ska kunskapen om varför Karlskrona skapades hjälpa mig i mitt framtida liv. Eftersom någon nisse någonstans tycker att det är så otroligt viktigt så får jag ta min helg i väldigt korta svängar. Mottot för helgen var i alla fall: Billig och nykter!

Fredag: Pub i Richmond (dock nykter pub)

Lördag: Natonal Gallery. Upptäckte att Pret-a-manger har den godaste latten och i och med det har jag tipsat fel i min artikel. Såg på Notting Hill hemma hos Bella och sov över där.

Söndag: Tänkte gå upp skit-tidigt och se på vakt-bytet vid Buckingham Palace. Men både jag och Jenny var för trötta så det fick bli Buckingham Palave utan vakt-byte. Lika trevligt det! Eftermiddagen spenderade jag med mina två kära historieböcker.

Jo, det är nämligen så passande att jag har två historie-prov denna veckan. HiB på onsdagen och HiA på torsdagen. Så lägligt det kan bli! Jag som tyckte att mitt liv bestod av för lite historia.

På onsdag kommer Nadja och på torsdag, då vi kommer träffas, kommer jag förhoppningvis vara färdig med allt och ta igen för min nyktra helg!

to My big surprise

Visste ni att Michel Jackson är 48 år? Det visste verkligen inte jag. Tydligen har han haft en omtalad come-back-show här i London som, enligt Aftonbladet.se, dominerat Londons nöjesvärld. Detta är något som jag har varit helt omedveten om, vilket visar hur lite uppdaterad jag är på vad som händer i staden där jag bor. Casino Royale hade t.ex. premiär här i veckan och jag var helt ovetandes. Jag får börja läsa Time-Out (något slags nöjes-magasin).
Att han är 48 år! Jag är fortfarande chockad. Det enda man kan göra är att stämma in med vad Robbie Williams sjunger i sin nya hit Rudebox (som alla verkar hata):

"Jackson looks a mess, YES"

My Shirley Clamp

Jag kollade runt efter lite bilder till det föregående inlägget där jag hade röstat fram Shirley Clamp som den värsta tänkbara julvärden. Men det fick bli ett eget inlägg istället. Här är mina favorit Shirley Clamp-bilder:

Här är Shirley Clamp och hennes bröst. Eller kanske Shirley Clamps bröst, och ja, det man skymtar i bakgrunden är Shirley Clamp själv.

Här är Shirley Clamp när hon är lit mer cool och rockig. På denna bilden ser man inte en "långsam blomma" så långt ögat når.

Och tillslut så har vi Shirley Clamp när hon sjunger en väldigt djup och personlig låt. I detta fallet tror jag att det var "O, helga natt". Ni ser på rynkade ögonbrynen och handen på väg mot hjärtat att detta är en låt som Shirley har ett personligt intresse i och som, precis, står henne nära om hjärtat. En extremt kraftfull och talande bild, om jag får säga det själv.

My christmas host

Woho! Vänta, lite nu. Här lämnar man landet för några månader och vad händer? Jo, SVT har valt Ingvar Oldsberg till julvärd.
De börjar med att ta bort Arne, vilket är hemskt i sig, men de behöver ju inte göra saken värre för det. Men det verkar som om det är SVTs mål. Efter att alla blev så besvikna efter Arne så tänker de ha de sämsta mest impopulära ulvärdarna det hittar, tills folk slutar titta på Kalle Anka. De försöker ta bort en redan djupt ingrodd svensk tradition.
Se bara tillbaka på de senaste åren. Okej, det började bra med Lotte Bromé. Hon är en fin människa. Men sedan blev det värre. Ernst Kirchsteiger. Alltså han är ju bara ett skämt. Ett stort j*vla skämt. Och sedan Blossom Tainton, som är så översympatisk i tv så att man tror att hon fejkar bara för att bli känd. Och få vara med i korsord i IcaKuriren och komma in på Café Opera (om hon nu gör det).

Vart finns alla de fina tv-personligheterna när SVT väljer julvärd? Här är min lista på vilka jag helst skulle se som julvärd.

1. Fredrik Lindström
2. Anders Lundin
3. Kattis Ahlström
4. Anders Jansson och Johan Wester (Hipp Hipp)
5. Kristofer Lundström (från Kobra)

Samt en lista på vilka som, om möjligt, skulle kunna göra julen värre.

1. Shirley Clamp
2. Christer Sjögren
3. Lasse Holm
4. Bengt Asterlind (från Hajk)
5. Bosse Bildoktorn

My Frog.

Äntligen! Under min tid här har jag undrat vart alla sygga britter har varit. Jo, jag har sett en stor del av dem men har ändå funderat. Finns de på riktigt, alla Jude Law och Hugh Grant-kopior? Är de verkligen såå snygga? Och vart finns de i så fall?
Men nu har jag hitta dem. Det var så enkelt att alla fanns på samma ställe. På Frog.

Frog är en rock-klubb i närheten av Piccadilly. Till skillnad från andra klubbar så kan man där vara vem man vill, ha på sig vad man vill; man kommer in bara man är arton (hehe...). Klubben har två våningar och allting är helt svart, nästan lite ruffigt. Det finns tre barer och nästan alla dricker öl. Och så spelas det bra musik hela tiden, inte någon Cascada eller Shakira så långt uhm, örat kunde nå.
Klockan 1 spelar alltid ett live-band. Babyshambles har spelat där men kvällen till ära spelade nått band med tjejer som hette Kasalitas eller nått sånt.
Det var helt enkelt en suverän kväll och jag ska ta med alla som kommer hit dit (om jag någonsin kommer in igen)!

På söndagen skulle jag och Jenny upptäcka London lite mer. Vi har bestämt oss för att upptäcka något nytt turist-mål eller stsdsdel varje helg. Nu på lunch-rasten ska vi planera det men Jennys Londonbok. I söndags var vi på väg till Covent garden, men eftersom det var Poppy-day så var buss-linjerna fucked up. Så vi kom till Trafalgar square och kollade lite där. Sen märkte vi att National Gallery låg i närheten så vi gick in där. När vi väl kom till Covent Garden började det skymma lite. Det gjorde bara Covent Garden ännu mysigare och det fanns massa stånd, en karusell och gatu-artister.
På vägen tillbaka gick vi förbi Savoy, som är ett jätte-fancy hotell. Vi kunde bara inte motstå att gå in. Så vi gick in, åkte upp till sjätte våningen, skrattade ihjäl oss och åkte ner. När vi gick ut konstaterade vi att vi inte passade in på sådana platser som Savoy.

My family's limericks

Om det är så att någon råkar missa min brosa och pappas begåvade limerickar så skriver jag dem här. Om vi säger så här. Pappa, bra försök. Fila lite på den speciella limerick-rytmen nästa gång. Anders, se upp så att du inte får för mycket av Kirsti-syndromet.

Pappas: My "bad" limerick

There was a girl from Trindidad
who always mixed her colored pad
although she felt sad
her dad, who was so bad
he had great laugh - indeed he had!

Storebrosans:

There was a boy from Uppsala,
som hade svårt att tala,
beacuse a many beers,
he had with his peers,
denna limerick är svår att uttala!

Jag tror att brosans limerick är lite självbiografisk.

My weekend

Som jag sa i början av veckan så börjar helgens planer ta form. Eller närmare bli helt bestämda. Så här ser det ut.
Egentligen började helgen igår, torsdag. Då var vi på Hare&Hound's och spelade maffia (kortspelet). Hare&Hound's har hittills varit vårt stamställe och vi har varit där många gånger för torsdagspub. Men nu har stället börjat att göra oss besvikna med att legga oss hela tiden. Även när vi beställer alkohol-fritt. Så vi får se oss om efter en ny stampub. Det finns ju några att välja på. Men vi hade det i alla fall jättekul då maffia-spelet gick från maffia, doktor och sheriff till varulf, druid och know-it-all.

Idag, fredag, ska jag och Maria till någon klubb som vi knappt vet vart den ligger.

Imorgon, lördag, ska vi bege oss till Brick Lane för second-handlande. Det var någon artikel i Elle om Brick Lane och vi ska fälja den till punkt och pricka.

Och tillslut på söndag, ska jag och Jenny starta vårt nya projekt som går ut på att upptäcka London. Det känns som om vi försummar den underbara staden vi bor i med att inte uppleva den. Så imorgon börjar vi stenhårt och ska till Covent garden. Nästa helg hoppas jag att det blir Greenwich village, som ligger i centrala London. Om någon vet nått annat London-ställe man bara måste besöka får den gärna tipsa om det.

Åh, ni kan få tipsa om fler saker (nu efter att jag har tipsat om så många saker själv). Jag ska skriva en artikel till vår lokal-tidning om min vistelse i London och om tja, gud vet vad. Vad vill man veta om London? Vad vill ni få reda på?

My Viktor&Rolf-madness, part two

Att jag kan glömma att skriva det. Viktor&Rolf truppen från Svenska skolan klarade sitt uppdrag och köpte en t-shirt till mig. De kom till H&M Kensington kl. 7 på morgonen (2 h innan affären öppnade) och var först där. De var också först in och ryckte åt sig allt de såg. Jag önskar verkligen att jag var där men jag har min t-shirt som souvenir. Jag hittar ingen bild på dem men om ni kollar på hemsidan ser ni säkert den.

My limerick

"There once was a pink little rabbit
who didn't like his habit
Because every night,
he went in to a fight
with his best friend Clabbit"

Idag på engelskan skrev vi limerickar (små verser som rimmar på ett speciellt sätt). Det ovanstående är min grupps bidrag. På en skala från 1 till 10 fick vår limerick betyget -11 av vår lärare. Fast jag kan inte påstå att de andra gruppernas limerickar blev bättre. Som en av gruppernas rim:

"There once was a woman fron Kentucky
who had a dog called Chukie"

De uttalade Kentucky som Kentchuky.

Min franska-mani är i alla fall slut och jag hoppas att provet gick bra. Tyvärr, som det alltid är när man går i skolan, går denna franska-mani snabbt över i en naturkunskaps-mani istället. Genetik! Och idag, då jag skulle följa min egan råd, och börja plugga till NV-provet så tar jag med mig fel block.
Jag har verkligen problem med mina block. Problemet är att jag har ett blått och ett rött som innehåller två ämnen var. Och jag lyckas alltid att ta fel. Det värsta var på en franska lektion då jag kom in med mitt blå block, tror att det är fel så att jag går och byter till mitt röda block, kommer tillbaka med det röda blocket märker att det egentligen är fel block och måste då igen gå och byta tillbaka till det blå. Helt enkelt, jag har svårt att särskilja min block.

My advice to you

För det första. Om någon känner igen min rubrik så är det för att avsnitt 6, säsong 3 av Scrubs har samma namn

För det andra så är jag 17 år nu. Och det tycker jag är en bra ålder för att börja ge råd till olika folk. Råd som baseras på erfarenheter som man har samlat under sin långa livstid. Det rådet som jag tänker ge till er är baserat på de två senaste nätter och lyder såhär.
Om ni någonsin får något i läxa, vare sig om det är glosor, mattetal eller sidor i en bok, lär er den läxan bra så att ni kommer ihåg det. Trots att läraren kanske inte kommer ha något förhör. Detta är något som jag alltid varit slapp på att göra. Alla små "lära sig"-läxor brukar oftast överskuggas av annat. Men de senaste två håltimmarna, eftermiddagarna och kvällarna har jag suttit och försökt att lära mig ungefär 100 franska glosor. Något som inte skulle ha belastat mig lika hårt om jag hade lärt mig alla orden på sidor vi har haft i läxa istllet för att bara läsa sidorna.

Och för det tredje så har jag under de senaste två kvällarna , när jag har pluggat franska, druckit karamell-rooibos (rött té som man inte blir pigg av). Detta är något som är helt underbart gott och som jag, p.g.a. av min respektfulla ålder, skulle vilja tipsa om. Det smakar ungefär som flytande gräddkola men inte så sött. Mumsigt!

My Viktor&Rolf-madness

Viktor&Rolf kollektion på H&M är det stora samtals-ämnet i Svenska skolan. På torsdag morgon kommer kommer en liten svensk trupp köa utanför H&M i Kensington. Tyvärr deltar inte jag i det här uppdraget för att jag har franska prov på morgonen. Men jag har skickat med truppen en beställning på en t-shirt med sidenbands-tryck. Och jag litar på att de slå sig fram genom mängderna med britter som med all säkerhet kommer hopas utanför.
Om jag orkar och mitt internet hemma funkar ska jag dock försöka komma in på internet-handeln kl 00.01 på kvällen. Antagligen kommer det hemsidan krasha totalt men man kan alltid prova.

My fabolous toothpaste

Jag köpte innan höstlovet en ny tandkräm. Jag är väldigt imponerad av denna tandkräm. Varje gång jag använder den blir jag glad men också konfunderad över hur den fungerar. Jag ska försöka förklara konstruktionen.
Den ser ut som en sprayflaska med som en liten spak ovanpå. När man trycker ner den spaken pressas det tandkräm ur ett litet hål. Sååå coolt! Lite dyrare än vanliga tuber men absolut värt det.
Det känns som om denna nya tandkräms-uppfinning har underlättat hela mitt liv. På morgonen när man är lite grinig och sur blir man på en gång glad när man ska borsta tänderna. Man behöver inte heller hålla på att krångla med att klämma ut det sista ur tuben. Med den här behållaren är tandkrämen helt enkelt slut när man inte kan trycka ner tandkrämen.

Detta inlägget sponsrades av Aquafresh

My positive side of the story

Okej, jag kanske lät lite överdrivet negativ i tidigare inlägg. Det är också på nått sätt lite skönt att vara tillbaka. Och planerna inför helgen börjar ta form och det gör en mycket gladare.
Dessutom så är det svinkallt i Sverige så jag skulle inte ha överlevt länge till.

Jag lägger upp en bild av Mads Mikkelsen som är den, för tillfället, absolut snyggaste killen i världen. Trots sin ringa ålder på 40 år. Det gör mig (och kanske er) säkert mycket gladare.

Okej, vi kör en bild på Mando Diao också. De är ju också fina och jag ska ju faktiskt se dem snart.

My trip back...or was it home.

På Stockholmsfronten intet nytt...

...sa min brosa lite flurigt i bilen på väg mot Skavsta. Och det var sant. Hemma var sig likt. Fjortisarna i stan var likadana, tunnelbanan lika försenad och vädret lika j*vligt. Men vännerna lika härliga, familjen lika mysig och sängen lika mjuk och go. Tack till alla som bidrog till mitt höstlov!

Men när jag skulle börja ta mig till London började problemen hopa sig. Det kändes som om någon inte ville att jag skulle åka tillbaka.
Hela söndagen packade jag och så hej då till kompisar. Och jo, det blev mycket packning. Kl. 2 åkte jag och Anders till Skavsta. Väl framme så berätter den service-mindade (?) flygvärdinnan att mitt bagage vägde 27 kg. När det fick väga 15 kg. Så jag och Anders fick packa om så att jag hade 6 kg i en stor plastpåse.

Anders åkte sen och jag gick för att köpa med mej en massa tidningar. Men nej, då hade de inte Elle. Halvt jätteirriterad träffade jag Jenny (som jag skulle åka med) och gick ombord på planet. Där köpte jag (i brist på annan mat för den va slut) en flaska vatten och Pringles. Det blev 50 kr. Note to myself: Köp aldrig mat på Ryanairs flygningar.

Vi kom fram till Stansted kl. 6 och funderade då på om vi skulle tåget eller bussen. Tillslut (fråga mig inte varför) kom vi fram till att ta bussen. Bussen skulle ta ungefär 1,5 h. Bussen kom fram till Victoria Station efter 2,5 h.

Det som är lite jobbigt med att ha en 27-kilos väska i Londons tunnelbanesystem är att tunnelbanestationerna helt saknar rulltrappor, hissar och barnvagns-ramper. Men vad stationerna däremot har är en massa trappor. Så jag vet inte hur många trappor jag fick släpa (och då menar jag släpa för att det är omöjligt att bära den väskan) upp och ner för.

Tillslut, med döda armar och ett nästan sönderdunkat bagage (pga mitt släpande), kom jag kl. 22.45 fram till mitt hus. Där träffade jag på värdmamman och hundet från helvetet. Hon hjälpte mit att bära ner mitt bagage och när vi närmar mig mitt rum säger hon att vi har ett lite problem med mitt rum. Det har möglat. Hon vet inte hur det har kommit in och de ska ta hand om det. Men hur tar man hand om sånt? Jag fruktar att de måste riva upp hela väggen.
Och precis innan jag går och lägger mig märker jag att jag har glömt min laddare hemma...

Jag borde ha stannat i Sverige!

My best lyrics quote, of the week

"Sometimes it's better not to stick bits of each other in each other" - Sometimes it's better med Hot Club de Paris

Fri tolkning!

My summary

Innan jag åkte hem hade jag varit i London i 2 månader och tre dagar. Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur det känns. Antingen känns det som om tiden har flygit förbi och att det kändes som om det var igår jag klev på planet till Heathrow. Eller känns det som om man har gjort och upplevt så mycket på så kort tid. Nej, jag vet inte riktigt. Men under tiden jag lyssnar lite på Hot Club de Paris på Myspace (jag ska ju ända på en konsert med bandet snart och då kan det var bra att vara lite förberedd) så tänkte jag summera min tid i London.

Spenderad tid i London: 2 månader och 3 dagar

Besökta ställen utanför London: Stonehenge (en överskattad hög med stenar) och Bath

Favoritställe i London: IKEA

Favoritaffär: Primark

Antal Lattes på Caffé Nero: 27

Favorit tunnelbanelinje: District Line

Favorit tunnelbanestation: Gloucester Road

Bästa vecka i London: Fashion week.

Antal snygga britter: Infinite (tappade räkningen vid 53 och det var bara efter någon vecka)

Varav finns på min skola: 5

Varav är lärare: 2

Varav är lärare och tar bussen från East Sheen: 1

Favorit dessert: Banoffee-pie

Favorit torkad frukt: Mango

Flummigaste ämne: Internationel Perspectives (vad läser vi egentligen?)

Favorit öl: Alltid lika svårt...Stella är billigast men Carlsberg är ju helt enkelt bäst.

Största skillnaden till Sverige: Traffiken, men jag lär mig. Look right, look left.

Bästa uppfinningen: Tändsticksaskar som man kan ta på Lloyds bar. På baksidan kan man skriva sitt namn och telefonnummer. Fiffigt, va?

Bästa uppfinningen 2: Oyster-card, kort man bara trycker mot en platta på tunnelbanan.

Antal besök på Movida: 4, jag ska sluta men (som Carla i Scrubs säger) "That place is like crack to me"

Största beroendet/besattheten: Scrubs

Största/mysigaste parken: Richmond Park

Antal intagna Ben&Jerry's: 1,5

Bästa natt-pizzan: Papa John's, efter en pizza där och en Ben&Jerry's sove man gott.

Största bortkastningen av pengar: Vykorten jag köpte och tänkte skick till er. Men eftersom jag inte har kommit för mig att skaffa fram några adresser så ligger de där på mitt skrivbord.

Största make-overn: Mitt badrum, tänk vad lite kakel och spackel kan göra.

Största mysteriet: Vem tog min rakhyvel?

Bästa kompisen: Gizmo

Bästa citatet: Person X pratade om när hennes pojkvän skulle komma: "Det ska bli skönt, och då menar jag skönt!"

Min största tabbe: En kille säger att han är "dutch" och jag säger, lite stolt, den enda meningen jag kan på tyska, någon i stil med "jag talar mycket bra tyska". Efter det lärde jag mig att dutch betyder holländsk, inte tysk.

Bästa erbjudandet: På Waitrose kan man få två Herbal Essence-schampoo till priset av en.

Bästa marknaden: Portobello Road

Jag ser fram emot: Dirty Pretty Things-konserten den fjärde december.

My Old Friend's New Friend

Jag vet. Jag har sagt att jag inte ska tjata så mycket om Scrubs. Men jag har faktiskt kunna hålla mig från ämnet på någon vecka. Och det här är faktiskt en milstålpe i min Scrubs-besatthet.

Jag har hittat mitt favorit Scrubs-avsnitt. Avsnitt nummer 401: My Old Friend's New Friend. Det första avsnittet på säsong fyra. För er som inte har sett avsnittet har ni manuset här.