My graduation pause not.

En del håller vad de lovat. Ibland gör jag det. Nu är ett sånt tillfälle för att jag ska skriva om studenten, som jag lovade.

Studenten är en intressant företeelse i vår skola. Mest p.g.a att det endast var 12 studenter i år (och det är ändå över genomsnitt). Men det är inte mindre hypat för det. Min roll i hela charaden var att sjunga. Några sånger på scenen under själva cermonin tänkte jag men musikläraren Hasses planer var större än så. Det börja med att vi (jag, Fia, Fanny och läraren Laila) stod och sjöng i ett hörn under champagne-minglet på förmiddagen som bakgrunds-musik. Sedan förflyttades vi till den soldränkta scenen där vi stod och sjöng länge, mycket länge. Idéen var att vi också där skulle vara bakgrunds-musik men det förstod inte publiken så de stod där och lyssnade troget på minst 40 min mer eller mindre skönsång. Vi blev bara varmare och svettigare och sången lät mindre och mindre glad. Samma sak hände med publiken och tillslut verkade det som om alla ville att sången skulle ta slut men detta märkte inte Hasse som bara ropade ut nya låtar. När han ville att vi skulle ta "Vi går och fiskar" en gång till la vi ner och satte oss i skuggan.

Efter denna musik-plåga var det dock studenternas tur. De fick personligt utspring, tårfyllda tal och en fick en personlig vacker (?) sång. Inte alls konstigt. Efter den lilla cermonin, som avslutades med ballong-uppsläpp, skulle alla samlas på puben Castlenau i Barnes. Vi hoppades på gratis-mat och begav oss dit på en gång. Men när vi insåg att maten inte var så bestående stannade vi inte så länge. Det skulle vi inte ha gjort för säkra källor stannade ett tag med lärarna. Lärare som blev mer och mer "runda om fötterna". De sägs att mycket skvaller nämndes och det enda jag har klämt fram är följande citat från vår värdfamiljsamordnare Malin:

"Jag kan inte hjälpa att alla hatar sina värdfamiljer. Jag vet att de är dåliga men det kan jag inte göra något åt"

Åh, Malin älskar oss och all älskar vi Malin!

På kvällen begav det sig till Studio Valbonne. Mycket champagne, dans och mördade fötter. Den här gången med ettorna.