En vanlig dag i Annika-world.

Först vill jag bara säga att det känns jättebra att vara 17 år. Folk säger alltid att det är en skitålder då inget händer, men screw det. Om 364 dagar är jag 18. 18 år! Då är jag äntligen min egen människa och jag kan göra vad jag vill.

Men jag ska berätta lie om mitt liv numera, så här har ni en dag i mitt liv - short version:

07.00
Jag vaknar och förbanna mig över att jag gick och la mmig så jävla sent. När ska jag fatta att människan behöver sova, i London också. Men jag duschar, klär på mig och packar ordning lite saker.

07.25
Smyger ner upp till köket och hoppas att dottern i familjen har gått till skolan, annars kan det vara lite kaotiskt. Och jag klarar inte kaotiskt på morgonen. Men då slår jag på Friends på tv:n och äter lite frukost (toast, kaffe och ibland youghurt).

08.00
Jag går typ 50 m till bussen. Den kan komma när som helst och ibland får man vänta i 15 min. Själva bussresan tar allt från 15-35 min. Sedan får man gå 10(om man har bråttom)-20(om man e trött) min til skolan. Så jo, det händer att man kommer försent ibland. Då får man en "late-slip" där man får skriva ner anledningein till förseningen vilket ofta är något i stil med; "Buss-helvetet kom aldrig". Sedan skickas de till föräldrarna. Uhm...

09.00
Då börjar skolan...

Sen ser skolan ut så att man nästan alltid går 9-5 men har det fullt med håltimmar. Jag har t.ex. alltid 2-3h lunch. Och håltimmarna tillbringar man på café Nero. Åh, café Nero är himmelen på jorden. Jag får skriva mer om det senare.
Men alla kommer ner till café Nero då och då. Där sitter man coh snackar skit när man egentligen borde plugga.


17.00
Då slutar äntligen skolan. Det är omänskligt men det ända sättet att få ihop schemat när det e en liten skolan. Då tar man bussen hem eller sätter sig eventuellt på café Nero igen (man kan aldrig få nog av café Nero.

17.45
Kommer man hem och om man då heter Annika och har lågt blodtryck och diverse andra saker så sover man. Om man har tur vaknar man innan middagen av hungersmärtor annars vaknar av att värdfamilje-mamman plingar i en liten klocka och ropar; "Supper!"

19.23
Då e det "Supper!" och då får jag helt otroligt god mat. Ni som känner mig vet att jag är jävligt petig med maten men jag måste har växt från det. För nu slukar jag den ena brittiska måltiden efter den andra. T.ex. Shepard's pie, "Toad in a hole", Shrimp curry och "Sunday roast". Men mamman är ju ända kock.
Varje dag får vi också "pudding". Det tog mig en och en halv vecka att förtså att det betydde efterrätt. Jag tyckte att det var konstigt att de kallade äppelpaj för pudding. Och vid middagen frågar alltid mamman mig:
"Are going out tonight, Annika?", vilket är en befogad fråga. Det är itne så att jag e ute och ränner vad enda kväll men vi (jag och mina kompisar på skolan) umgås mycket, även på kvällarna.

På torsdag är det t.ex. pubkväll. Då samlas många från skolan på puben Hare&Hounds och snackar skit.

Det får bli allt för idag. Oj, min fingrar gör alldeles ont!

Over and out.