Brist i logiken.

Jag snackar om killen (eller mannen) som jobbar i caféet på min skolan. Såhär var det:

Jag och Fia skulle gå ner och köpa cookies (de har helt underbara nybakade kakor där). Vi köpte fyra för ett pund. Verkar inte så konstigt, eller hur?
Men till historien tillhör att killen/mannen, när vi kommer dit, hälsar oss med frasen:
- Hello, my beautiful queens!
Den här killen/mannen brukar i och för sig kalla en för darling ellet sweetheart men beautiful queens. Är inte det lite, vad ska man kalla det, överkurs? Och det är ingen snygg kille/man vi snackar om.
Men han kallade oss inte bara beautiful queens, han gav oss en extra kaka också.
Det är jättesnällt och kakan var god, men jag och Fia tyckte att det då brast lite i logiken.

För att han kallade oss väl för beutiful för att han ansåg oss vara vackra (om det är sant, ja, den frågan kan diskuteras i åratal) och då kan man väl utgå ifrån att han vill att vi ska fortsätta att vara vackra. Men om han ger oss extra kakor kommer vi ju bara bli fetare och antagligen fulare. Så vi undrar lite hur han tänker.

Det kanske inte var dagens mest intressanta historia, men relevant för att ni ska förstå livet i Richmond upon Thames college. Förresten så hade vi, nästan alla i skolan, i tisdags (Europeiska språkdagen) små lektionen i svenska för de andra eleverna på colleget. Det var kul att höra dem uttala små fraser som:
-Det regnar.
-Jag mår skit (de hade otroliga svårigheter att uttala skit)
och
-Får jag bjuda på en drink?
Några små fraser som vi tyckte att de borde kunna och (speciellt den sista) använda sig av. Tyvärr tror jag att de knappt kommer ihåg ordet "Hej", men men. Vi fick då också veta att det finns tre andra elever, utöver de som går på svenska skolan, som kan svenska. Så nu får man sluta snacka skit om allt och alla (de andra brittiska eleverna, för det mesta) i korridoren. För helt plötsligt, utan att man är medveten om det, så kan det där finnas en liten svensk.

Hej hej!