IKEA - en utlandssvensks dröm

Det var en bunt spända men ända trötta svenska ungdomar som kvart i nio gick på bussen i Twickenham. Man kunde konstatera att bunten var trötta eftersom ljudnivån var ungefär 5 ggr lägre än på vägen till Bath och att 25 % av bussen sov. Själv hade jag vaknat en kvart innan jag behövde gå (note to myself: Om man trycker på snooze för många gånger på väckarklockan så slutar den knappen att funka) och detta är antagligen pga av den onda spiralen jag berättade om i de föregående inlägget.

Efter att ha kört runt i London kom i fram till första delmålet denna dagen (vi skulle inte bara till IKEA): ett hinduistiskt tempel. Spelreglerna var såhär på templet: Direkt efter skulle vi gå till IKEA, så ju snabbare vi blev färdiga där desto längre tid hade vi på IKEA. Så entusiasmen var lite låg när det enda man kunde tänka på var köttbullarna och saltlakritsen som låg och vänta bara en bit bort.
Och tillslut, efter att ha beundrat någon sorts bönesal och sett på en film om en hinduism-temapark i Indien, släpptes vi iväg till det hägrande målet. IKEA.

Det var också lika underbart som jag trodde. Redan på parkeringen, när man såg den enorma gul-blåa byggnaden torna upp sig, kändes det som om man var i Sverige. De flesta, speciellt vi som inte hade hunnit äta frukost, gick direkt till restaurangen. Och där stod det en skylt.

The taste of Sweden:
Meatballs (15) with potatoes or chips, cream sause and lingonberry 2,99£

För min del skulle de kunnat ha kostat vad som helst. Jag skulle ha köttbullar. Och jag tror att alla från Svenska skolan höll med mig på den punkten. Åh shit my brit, va goda de var. Och de tog aldrig slut. Det kändes som om jag bara åt och åt och åt och tillslut så kunde jag knappt gå för att jag var så mätt. Men löftet om en affär med svensk mat gav alla ny energi.
The taste of Sweden-affären var fylld av Marabou-choklad, knäckebröd, kaviar, sill, chips, lingonsylt, cider, saltlakrits, Ahlgrens bilar, Daim, kanlegifflar, pepparkakor, köttbullar, drömkakor, pyttipanna, gravad lax, hjortronmarmelad, falukorv, singoalla-kakor osv. Tyvärr så verkar det som om jag inte var så sugen på svensk mat som jag trodde. När jag väl kom dit och såg allt kändes det så vanligt och inte lika lockande. Men å andra sidan är det alltid (vare sig man är i Sverige eller England) svårt att säga nej till saltlakrits, daim-choklad och kanelgifflar. Så det investerade jag i. Jag fick också med mig ett antal kartonger, pappersamlare och doftljus från mitt besök på IKEA.

Efter IKEA-besöket var bunten trötta igen men den är gången fullproppade på köttbullar och choklad. Nu bar det iväg till vårt tredje och sista besök, moskén. Detta var extra spännande för innan hade lärarna sagt åt att ta med sjalar att ha kring håret. Och mycket riktigt så fick vi tjejer binda sjalar runt håret (under besöket frågade Ingrid varför vi behövde ha det och svaret blev för att inte männen skulle skulle titta på kvinnorna och på så sätt störas. Detta framkallade ett flertal diskussioner när vi kom ut). Under själva besöket var jag, och många andra, mest intresserade av den söta dansken som gick med oss. Senare under någon sorts föreläsning om islam (det var tyvärr svårt att förstå och höra vad mannen sa) lyckades jag med bedriften att somna (detta p.g.a den tidigare omnämnda spiralen.). Så nu kan jag lägga till moské på konstiga-platser-jag-har-sovit-på-listan.

Nu är jag kom hem har jag hängivit mig totalt åt litteratur-historia. Tycker inte ni också att man kan se tecken på personifikation i Disney's version av Ringaren i Notre Dame? Eller att Goethes "Den unge Werthers lidande" kan visa vissa likheter med Rousseaus "Julie" och Voltaires "Candide"? Det där är mycket intressanta saker ska ni veta.

Over and out.

PS. Idag lyckades jag med bedriften att inte somna på eftermiddagen. Betyder detta att spiralen nu är bruten? Vi får se ikväll. Kommer Annika få samma sömnvanor som vanliga människor? Stanna kvar för den spännande fortsättningen. DS