My Melodifestival.

Melodifestivalen är ju på G och på lördag smäller det. Ni må tro att vi utlandssvenskar (som jag under detta år kan titelera mig som) är helt bakom flötet när det gäller allt som händer i Sverige men där har ni fel. Melodifestivalen är ett hett samtalämne på Svenska skolan. Eller mest i de samtal är där jag är med eftersom jag inte kan sluta analyser, kritisera och säga åt folk vad de ska heja på. Men trots mitt ständiga tjat så har jag inte tröttat ut alla och intresset för att se på Melodifestivalen finns om man letar i Svenska skolan få hörn. Så på lördag kl. 19.00 (min tid) bänkar jag, Jenny, Emma, Josse, Ben och Jerry oss framför Gizmo och ser på när Sebbe vinner.

Vänta, ni kanske inte visste det. Men i mina ögon är det det enda som kan hända. Jag kan möjligtvis sträcka mig till att the Ark vinner men allt annat är bara oacceptabelt. Här kommer mina andra tankar om Melodifestivalen, ett ämne som ligger mig väldigt nära hjärtat. Eller som jag sa till någon, jag är som en schlagerbög fast tjej och lite mindre glitter&glamour-ish.

Andreas Johnson - Jag gillar Andreas Johnson. Jag gör verkligen det. Därför är det synd att låten känns kopierad. Första gången jag hörde den kunde jag inte tänka på något annat än vilken låt han hade snott 90 % från. Fast å ena sidan är det kanske bra att Andreas låt är tvivelaktig, då snor han ju inte uppmärksamhet från Sebastian.

Sonja Aldén - Hon har skrivit Shirley Clamps alla låtar. Hon har bidragit till att Shirley Clamp har blivit känd. Behöver jag säga något mer?

Anna Book - Det är verkligen jättegulligt (och lite otroligt) att Anna har lärt sig dansa. Och vi såg alla de i Let's Dance så kan hon inte lämna Melodifestivalen ifred. Snälla.

Sebastian - Vinnaren. That's it.

Marie Lindberg - Jag har inte bestämt mig vad jag tycker om henne men jag tror att jag låter åt ett positivt håll. Det är väldigt modigt av henne att ställa upp i Melodifestivalen och svenskarna tycker om "Livet är en Schlager"-sagan med läraren som blev schlager-stjärna och den sagan kommer hon glida långt på. Jag känner dock lite Laleh-vippar med själva tjej-själv-med-sin-gitarr-konceptet.

Måns Zelmerlöf - Det är bara att inse occh acceptera, killen är så snygg så att...det finns inte. Jag är inte för hela Idol-snyggingar-grejen (om man bortser från en ganska allvarligt Sebastian-fetish) men de har verkligen lyckats med Måns. Låten växer också för varje lyssning. Vi får se vart det kan leda men fjortisarna och sjuttonåringarnas röster.

Tommy Nilsson - Nej.

Sanna Nielsen - Hon är antagligen en förhands-favorit. Jag har tyvärr börjat få Shirley Clamp-känslor för henne. Men jag kanske ska ändra mig. Låten är lite klashig och hon fyller tomrummet som Linda Bengtzing lämnade.

Sarah Dawn Finer - Det här gillar svenska folket. En kraftig balad med en bra röst och häftigt ljus i bakgrunden. Tyvärr kör hela Europa på detta koncept i Eurovision Song Contest och eftersom det är målet på denna resa måste vi tänka utanför den banan. Vi måste tänka mer åt Sebastian-hållet.

The Ark - När jag först hörde att se skulle ställa upp blev jag mycket glad och kände att min dröm hade kommit i uppfyllelse. Att ett redan bra rock-band (som inte var The Poodles) ställde upp i Melodifestivalen. Ola Salo's musikaliska geni har inte heller gjort mig besviken. Det är en äckligt bra låt och som jag sa. Jag dör inte om The Ark vinner. Tyvärrr kan Europa tro att vi försöker härma Lordi när vi egentligen skickar något av det bästa vi har att erbjuda i musikväg.

Nu har detta inlägget tagit för stor del av min torsdags-kväll. På lördag får vi se hur det går!