My Casino Royale.

Jag har nyss sett färdigt på Casino Royale. Fem år efter alla andra men nu är det gjort. Och vilken film....eller kanske mera vilken Bond! Jag visste att Daniel Craig var cool och snygg och sexig och allt sånt från Layer Cake men att han kunde dra upp alla sina...resurser ännu en nivå! Wow! Jag kan inte mycket om Bond-filmer så när jag säger att den här var den bästa bond-filmen hittills betyder inte det så mycket. Men jag kan mina Bond-skådespelares utseenden och där kan jag säga att Casino Royale är bäst.

Ni har nyss läst den mest ytliga recension av en Bond-film det finns att läsa. In other news, så kommer min pappa hit imorgon. Det ska bli mycket trevligt och snart kommer jag ju hem, till er, kära läsare! Eller till de flesta, en del får komma till mig (Nadji!!!). Vi avslutar med en bild av allas vår Daniel Craig, en bild som för övrigt har prytt mitt skrivbord en gång i tiden.

My arse-kicking.

Bara för att patronisera Lenny lite mer så vann jag på Scrabble en gång till nu på Costa. Lenny vill dock hälsa att "det är lätt att vinna om man fuskar". Det borde ju hon veta...

My Lennification

Gissa vart jag är nu! I mitt rum...nej. I skolan...nej. Hemma hos en het britt...I wish. På Costa i Teddington...you are correct sir!

Men hur kom jag egentligen hit. Det är en lång historia som börjar i fredags.

I fredags var det en sånn otroligt slapp dag för mig. Jag kom upp ur sängen vid tio, elva och tittade på scrubs fram till tolb då jag gick till skolan för en natur-lektion. Efter den nödvändiga lektionen träffade jag på en sällskaps-sjuk Lenny (fotnot: Lenny är Jennys nya smeknamn) på jakt efter en fika-kompis och jag missar aldrig ett tillfälle att besöka Nero. Över lite apelsinjuice formades helgens turist-planer, den enorma leksaksaffären Hamley's. Lenny behövde ett Scrabble och jag behövde få utöva min barnslighet.

På fredagskvällen var det dock dags för utgång. Jag, fyra glada lundare och en Tony skulle göra hufudstaden osäker. Efter ett snabb besök på Boots för att fräscha upp sminket träffade vi denne Tony som skulle va en mycket bra promoter. Och på en sånn promoter har man ju lite förväntningar men Tony var en mycket liten man. Spansk och gullig men mycket liten och blyg. Han tog oss först till Embassy (bilden), en sånn klubb man har hört mycket om men som ingen har varit på. Den var trevlig, snyggt inredd med stora kristall-kronor. Där fanns också en fotograf som sprang runt så vårt besök finns nu dokumenterat. Kolla den här länken, klicka er fram till Embassy på menyn, 11 23.03.07 och bild 7,9 och 12 så hittar ni oss. Runt tolv drog vi, med lille Tony i spetsen, till Pangea, en lite afrikansk-inspirerad klubb. Den var mysig med soffor längs väggarna. Där träffade vi många svenskar med löfte om att skriva upp oss om vi ville dit igen. Och sånt är ju alltid trevligt...

På lördagen låg jag drog mig länge, länge i sängen innan jag träffade Lenny och Gabbi. (PS. nu spelar de Lisa Miskovsky på Costa)Hamley's var en, som känt, stor leksaksaffär men faktiskt mycket mindre än vad jag trodde. Lenny fick dock sitt Scrabbe. Jag fick bli fem år yngre och allvarligt överväga att köpa en stor teddy-björn för 20£ och Gabbi fick skratta åt att vi verkligen ville åka in till London för att gå på en leksaks-affär. Efter att ha köpt sitt Scrabble-spel blev Lenny riktigt sugen på att spela. Hon liksom skakade lite så jag föreslog att vi, efter att Gabbi lämnat oss, skulle sätta oss på Nero och köra en omgång. Vad hon inte visste då, när hon ivrigt nickade och nästan sprang mot ett Nero, var att jag någon timme senare skulle kicka hennes arse. Och för er som undrar så är "shire" och "vial" existerande ord, vi frågade en britt på Nero. De betyder greveskap respektive liten medicinflaska.

Lennys värdfamilj var inte hemma denna helgen så på kvällen var vi hemma hos henne. Det bjöds på tacos och ytterligare Scrabble-spelande.

I morse vaknade jag upp med en ovanlig upplevelse. Det var tyst. I min värdfamilj händer detta sällan (...aldrig) med en högljudd hund, en ännu mer högljudd tjej och flera tv-apparater och radios under samma tak. När vi hemifrån Lenny fick jag en till trevlig upplevelse. Våren hade kommti tillbaka. Jag kände hur min själ, som hade legat och frusit i några veckor nu, vaknade på nytt. Poetiskt men sant.

Och så hamnade jag här, bloggandes och drickandes latte på Costa i Teddington. Vet ni förresten att Kiera Knightley är uppvuxen i Teddington?

My photos.

"Äntligen, äntligen idag, jag har fått bilder från min kameraaaa". Här kommer lite efterlängtade bilder från i torsdags då vi var på Kew. Lite vår, några kompisar, mycket Annika. Enjoy!

Min favorit-blomma Magnolia.

Några påskliljor, som faktiskt har blommat i några veckor här.

Jag, Glenny och Cissi

"Johanna och jag, vi är goda vänner fastän mycket olika. Vi tycker om olika saker. Johanna är bra på att posa, jag ser ut som er gris. Men...en...sak har vi nog gemensaaaaaaamt. Vi var båda på Kew i torsdags och går på Svenska skolan i Londooooooon."

Glenny och Lenny är så gulliga så att man vill äta upp dem.Min charmiga grupp bestående av Pelle och Danne. Efter lite grupp-demokrati döpte jag vår grupp till "Team Annika".

Det här är en mycket gammal bild som inte har något med Kew Gardens att göra men, ladies and gentlemen, jag ger er: Annika, Big Bennie och en mulen himmel. Mer London-ish blir det inte.

My radiator.

För er som har undrat varför det har varit så kallt i mitt rum på den senaste tiden kan jag nu meddela anledningen. Mitt element har varit sönder. Hur länge vet jag inte men minst någon vecka. Jag vågade inte säga det till min värd-mamma men jag misstänker att det faktum att jag har levt och sovit i ett iskallt rum kan vara en av de bidragande faktorerna till att min förkylning inte har gått över. Men frukta inte, min värd-mamma har nu varit här inne och lagat elementet. Vi får hoppas att jag i och med detta kan bli fri från min förkylning en gång för alla.

My Kew Gardens.

Jag ger upp. Gizmo vill helt enkelt inte, då finns det inte mycket att göra. Såhär är det. I torsdags var hela skolan (ung. 70 elever) i Kew Gardens. Det var fint väder och våren stod i full blom. Underbart, tänkte jag, nu kan jag äntligen komma ihåg att ta med kameran och ta lite bilder som jag kan lägga upp på bloggen. Lite för att få ett verklighets-perspektiv på den här bloggen men mest för att showa off det underbara vädret och den vackra naturen vi har här.

Och tänk, jag kom ihåg kameran. Hela dagen gick jag runt som första klassens paparazzi och fotade allt och alla. Väl hemma satte jag inte minneskortet i datorn och tänkte sätta igång bloggandet. Men Gizmo hade andra planer och bestämde sig för att inte låta mina fina bilder komma in på hårddisken. Då sa jag till Gizmo att det var faktiskt diskrimminering och att alla bilder är lika mycket värda vare sig de är på Kew Gardens eller Zach Braff. Han tog dock inte till sig vad jag sa oc här sitter jag med bilder på minneskortet men inte på datorn.

Utan bilder får jag då berätta om torsdagens äventyr i Kew Gardens. Kew ligger mycket nära mitt hood. Trots detta var jag, fram till i torsdags en Kew-virgin. Jag har inte insett att stället är så enormt. Ni som ser Bergianska trädgården framför er kan du ta det gånger tio för att komma i närheten av Kew. Kew är också fyllt av olika trevliga växthus där man kan gå runt i olika klimatzoner genom att bara förflytta sig några meter.

Eftersom detta var ett skol-event så hade vi en massa småkluriga frågor at ta reda på. T.ex. vilken världens äldsta krukväxt är eller vad Kew användes till under andra världskriget. Vi i min emenenta grupp, bestående av mig, Pelle och Dan, fick väl reda på de flesta av svaren. Tyvärr var dessa frågor bevisat bortkastad tid eftersom jag inte komme rihåg ett piss. Men det var en mycket trevlig dag och bra tid investerad i min solbränna (som jag har fått för mig jag har).

Innan jag och Gizmo har löst våra problem får ni klara er med bilder från Kew's hemsida:

My boy.

Här är en hemsida för er som vill veta vilket kön ert barn kommer ha. Jag kan dock inte garantera att det är 100% rätt. Jag skulle i så fall få en pojke. Vilket är bra, för att då skulle han i alla fall inte bli mobbad över att ha en maskulin haka. En last som jag har dragits med hela mitt liv.

My new word.

Om ni inte har hört ordet patronisera tidigare så är det för att jag har hittat på det. Tror jag. Jag satt och fundera på vad "patronize" heter på svenska och det finns inget bra ord. Eller nu gör det. Patronisera.

Eller så har det ordet funnits tidigare men jag tror inte det.

My eurovision 2.

England. Detta land som jag, fylld av anglofilism, har skänkt ett år av mitt liv har gjort mig riktigt besviken. Eller egentligen har de gjort mig dubbelt besviken. De röstade fram flygvärdinnorna.

Och vet ni vad de gjorde mer. De skröt rätt så mycket med att de var sist med att välja ut sitt bidrag och så visade de några "korkade" bidrag från andra länder. Typ Danmarks transvestit och äcklig rapp från Polen. Och så visar de Sveriges älsklingar The Ark. Preecis i det ögonblicket då Ola kastar av sig jackan. Som om det skulle vara nått att skratta åt.

Nej, gott folk. Detta land som jag har älskat och förundrats över har ikväll visat sig från en helt annan sida. Inte nog med att de har skymfat ett av mitt lives stora glädjeämnen (Eurovision) de har också patroniserat något av det finaste Sverige har. Vad säger ni, ska vi starta krig mot de jävlarna?

My eurovision.

Ut ur bloggdimman och in i schlager-elden!

Det är slagorden för detta inlägg. Vår Melodifestival (jag är mycket tillfredsställd med resultatet) må vara över men för mig har bara Eurovision-karusellen börjat. Den svenska uttagningen var bara uppvärmning för den 12 maj smäller det. Då kommer den europeiska bögvärldens, de asiatiska Europa-nyfikna och de svenska soff-potatisarnas (och min) stora högtid, Eurovision Song Contest.

För att vara riktigt förberedd brukar jag oftast titta på alla inför-program som jag kan få tag i innan Euroviz (som de kallar det här i UK) så att jag nästan kan alla bidrag utantill innan tävlingen. Men i år tar jag mina förberedelser ett steg längre. Nya förutsättnigar gör att jag idag kan se på den engelska uttagningen. De har nu (kl. 21.10) visat alla bidragen men om en halvtimme är röstningen avslutat och resultatet klart. Då får vi veta vilka som absolut inte kommer vinna i år igen.

När man ser på den brittiska uttagningen förstår man verkligen varför stackarna aldrig vinner och aldrig någonsin kommer att vinna.

För det första har de siktet inställt helt fel. I Sverige tänker vi för det första på att få fram en låt som ska vinna. Vi vill vinna eller så får det va (om vi nu inte kommer så dåligt så att vi måste kvala in, då går hela Sverige in i en djup depression). Men i England är målet top 10. Senaste gången England kom med bland top 10 var för 5 år sen.

För det andra är det helt inställda på att låten ska passa i Eurovision. De bryr sig inte om det är en bra låt, bara den får röster. De lägger gärna in kommentarer som "det är bra att sångerskan är från Frankrike, då kanske vi kan få några franska röster" eller "om ni inte vet vad ni ska rösta på, tänk vad som kan slå ute i Europa". De har också en europeisk panel (med en person från varje land) som får rösta på bidragen. På så sett kan tv-publiken se vilka som är populära i Europa och sedan rösta på dem.

De har också en expert-panel som efter varje bidrag diskuterar hur bra låten kan passa i Eurovision. Tyvärr verkar dessa experter inte veta ett "rat's ass" om vad de snackar om. Deras favorit var ett band vid namn Scooch som sjöng falsk tuggummi-pop iklädda flygvärdinnekläder.

Det känns som om de inte förstår allvaret i Eurovision och inte ens försöker. Nu kommer i alla fall resultatet om 10 min så jag återkommer!

My tjuvlyssnat

Måste provas nästa gång jag går ut...vilket kan dröja eftersom jag verkar vara förkyld hela tiden.

My Melodifestival 2.

Tommy Nilsson och Anna Book ligger i botten på alla ranking-listor inför lördagen.

En expert säger att Sonja skulle lyckas bäst i Eurovision Song Contest.

För mig så växer Måns "Cara Mia" allt mer och mer.

Ikväll ska vi och se på Music & Lyrics. Jag hoppas att jag ska kunna koncentrera mig på filmen trots spänningen inför imorgon.

My Melodifestival.

Melodifestivalen är ju på G och på lördag smäller det. Ni må tro att vi utlandssvenskar (som jag under detta år kan titelera mig som) är helt bakom flötet när det gäller allt som händer i Sverige men där har ni fel. Melodifestivalen är ett hett samtalämne på Svenska skolan. Eller mest i de samtal är där jag är med eftersom jag inte kan sluta analyser, kritisera och säga åt folk vad de ska heja på. Men trots mitt ständiga tjat så har jag inte tröttat ut alla och intresset för att se på Melodifestivalen finns om man letar i Svenska skolan få hörn. Så på lördag kl. 19.00 (min tid) bänkar jag, Jenny, Emma, Josse, Ben och Jerry oss framför Gizmo och ser på när Sebbe vinner.

Vänta, ni kanske inte visste det. Men i mina ögon är det det enda som kan hända. Jag kan möjligtvis sträcka mig till att the Ark vinner men allt annat är bara oacceptabelt. Här kommer mina andra tankar om Melodifestivalen, ett ämne som ligger mig väldigt nära hjärtat. Eller som jag sa till någon, jag är som en schlagerbög fast tjej och lite mindre glitter&glamour-ish.

Andreas Johnson - Jag gillar Andreas Johnson. Jag gör verkligen det. Därför är det synd att låten känns kopierad. Första gången jag hörde den kunde jag inte tänka på något annat än vilken låt han hade snott 90 % från. Fast å ena sidan är det kanske bra att Andreas låt är tvivelaktig, då snor han ju inte uppmärksamhet från Sebastian.

Sonja Aldén - Hon har skrivit Shirley Clamps alla låtar. Hon har bidragit till att Shirley Clamp har blivit känd. Behöver jag säga något mer?

Anna Book - Det är verkligen jättegulligt (och lite otroligt) att Anna har lärt sig dansa. Och vi såg alla de i Let's Dance så kan hon inte lämna Melodifestivalen ifred. Snälla.

Sebastian - Vinnaren. That's it.

Marie Lindberg - Jag har inte bestämt mig vad jag tycker om henne men jag tror att jag låter åt ett positivt håll. Det är väldigt modigt av henne att ställa upp i Melodifestivalen och svenskarna tycker om "Livet är en Schlager"-sagan med läraren som blev schlager-stjärna och den sagan kommer hon glida långt på. Jag känner dock lite Laleh-vippar med själva tjej-själv-med-sin-gitarr-konceptet.

Måns Zelmerlöf - Det är bara att inse occh acceptera, killen är så snygg så att...det finns inte. Jag är inte för hela Idol-snyggingar-grejen (om man bortser från en ganska allvarligt Sebastian-fetish) men de har verkligen lyckats med Måns. Låten växer också för varje lyssning. Vi får se vart det kan leda men fjortisarna och sjuttonåringarnas röster.

Tommy Nilsson - Nej.

Sanna Nielsen - Hon är antagligen en förhands-favorit. Jag har tyvärr börjat få Shirley Clamp-känslor för henne. Men jag kanske ska ändra mig. Låten är lite klashig och hon fyller tomrummet som Linda Bengtzing lämnade.

Sarah Dawn Finer - Det här gillar svenska folket. En kraftig balad med en bra röst och häftigt ljus i bakgrunden. Tyvärr kör hela Europa på detta koncept i Eurovision Song Contest och eftersom det är målet på denna resa måste vi tänka utanför den banan. Vi måste tänka mer åt Sebastian-hållet.

The Ark - När jag först hörde att se skulle ställa upp blev jag mycket glad och kände att min dröm hade kommit i uppfyllelse. Att ett redan bra rock-band (som inte var The Poodles) ställde upp i Melodifestivalen. Ola Salo's musikaliska geni har inte heller gjort mig besviken. Det är en äckligt bra låt och som jag sa. Jag dör inte om The Ark vinner. Tyvärrr kan Europa tro att vi försöker härma Lordi när vi egentligen skickar något av det bästa vi har att erbjuda i musikväg.

Nu har detta inlägget tagit för stor del av min torsdags-kväll. På lördag får vi se hur det går!

My Schyffert 2

Och titta vad jag hittade. En fellow blog-mate.

My Schyffert

Nu kommer blogg-skrivaren med en order till sina kära läsare.

Jag har kollat mycket på SVT under min tid här i London. Jag har sett mer på SVT än vad jag egentligen gör i Sverige. Detta för att man kan se alla SVT:s avsnitt på internet, på svt.se. Men de har många mycket bra program som Packat&Klart och, tro det eller ej, Antikrundan. Mitt favorit-program är ändå Stockholm Live. Och på Stockholm Live har jag sett något av det roligaste jag någonsin sett. Jag skrattade så mycket så att jag nästan kvävdes och min värdfamilj undrade vad som gick på. Det var nämligen Henrik Schyfferts stand-up show. Men den kommer snart försvinna från svt.se, typ inom en vecka. Så nu beordrar jag er att gå! in på svt.se, klicka er vidare på Svt play och sen se på program 3 av Stockohlm Live och bara njuta av Schyffert. Men passa på, snart försvinner avsnittet!

My blog and I 2.

Och som ni nu ser så har vi bytit bakgrund och det var good-o!

My blog och I.

Det är kul att du säger "att jag nu tar hand om bloggen", Nadja för som ni märkt har saker och ting inte varit som vanligt mellan mig och bloggen. Det känns bäst att bara berätta det här för att det är viktigt för mig att vara ärlig mot er läsare.

Allting började för kanske någon eller några månader sen. Det är svårt att säga precis när eftersom det har varit ett problem som har varit litet och sen växt sig större. Det som startade våra problem måste vara det att jag hade lite mycket i skolan. Jag fick prioritera det arbetet framför bloggen och till en början tyckte bloggen att var ok men jag drog väl det ett steg för långt. Då började bloggen i sin tur sluta samarbeta och visa dåligt intresse för vår relation med att inte vilja bilder och så. och Dessa faktorerna har lett till en spricka mellan oss. Faktum är att vi inte...jag vet inte om man borde skriva om det här officiellt...men vi har inte bytt bakgrund på länge. Att man inte gör det påverkar ju såklart också en relation som våran. Men det blev bara inte för att vi kom oss för. Ena dagen (eller kvällen) hade jag huvudvärk och den andra var bloggen inte sugen och egentligen har väl ingen av oss riktigt velat göra det.

Våra problem har drivits så långt att vi hade en total-paus på någon vecka för att vi visste bara inte vad vi skulle göra med våra problem. Varje gång vi försökte prata slutade det bara med...error.

Men som ni märker är saker bra, om inte perfekta, mellan mig och bloggen nu. Vi bestämde oss tillslut för att vi fick sluta vara så barnsliga. Så vi gick till en blog-counsellor (det finns sånna här i London) och fick prata ut om våra problem. Vi kom där fram till kärnan av problemet och det var att bloggen tyckte att jag spenderarde mer tid med att läsa andra bloggar än att skriva i den. När vi kom ut från counsellorn kändes det bara som om hela vår relation fick en nystart och nu är vi mer lyckliga än någonsin.

Ett foto med mig och bloggen (tyvärr kom bara mina fingrar med)

My "Dream Day Wedding"-addiction.

VARNING! Följande information kan vara grymt beroende-framkallande!

Jag kom hem hit efter skolan ungefär kl. 5. Man kan undra vad jag har gjort (förutom att ha ätit middag) sen dess eftersom klockan nu är tio i tio och jag fortfarande sitter på samma ställe som jag gjorde för 5 h sen.

Jag har spelat Dream Day Wedding. Det är ett piss-spel vars demo man kan ladda ner gratis och prova i 1 h. Jag har provat demo:t i 5 h (det funkar om man inte stänger ned spelet). Varför, Annika? Varför sitter du och spelar ett spel som ara består av rosa och som handlar om att planera et bröllop i 5 h? Svaret är enkelt.

Det är beroende-framkallande och därmed livsfarligt. Jag förstår inte hur de kan tillåta sådana spel att ligga ute på internet. Tänk på barnen! Nu är jag en hälsosam vuxen (om man bortser från en till förkyling som smyger sig på) och jag blev påverkad av spelets onda andar. Hur kommer det då gå när ett litet oskydigt barn får fatt på spelet och det tar över dennes liv? Tillslut kommer världen bara bestå av människor som spelar Dream day Wedding hela dagarna. För en sak är säkert, det är omöjligt att vinna. Det insåg jag efter 5 h.

Nej, jag hoppas att någon föräldra-förening eller, ännu bättre, FN ser detta inlägg och gör något åt spelet. Se detta inlägg som en varning till mänskligheten. Om detta spel blir större och mer populärt kan följderna bli katastrofala.

My thoughts about being idle.

Jag är väldigt lat. Inte ligga-framför-tv:n-och-se-på-sport-med-ölmage-samtidigt-som-frun-lagar-middag-och-tar-hand-om-tvillingarna-lat utan sådär lagom, kanske lite smått irriterande lat. Speciellt när jag har träningsvärk.

Just nu är ett prakt-exempel på min lathet eftersom jag just också lider av träningsvärk i, jag skojar inte, hela kroppen. Jag ligger i min säng men täcke över mig och Gizmo i knät. Det mesta jag behöver ligger inom räckhåll och kan nås utan större ansträgning. Och jag trött som få (se föregående inlägg med buffel-liknelsen). Egentligen borde jag resa mig ur sängen, gå och göra ordning mig, kanske städa lite och sen gå och läga mig att sova. Alla skulle bli lyckliga av det. Men istället ligger jag här med ögonlock tunga som historie-böcker och blogger om...i princip ingenting. Och när jag har skrivit klart detta inlägget så kommer jag titta på minst fem avsnitt av Scrubs innan jag ens överväger att resa mig upp. Eller så kommer jag somna och sen vakna kl. 2 i natt av att jag har en gullig liten datir vid namn Gizmo i knät och smink över hela ansiktet. Varför gör jag detta mot mig själv? Suck, mina problem är verkligen såååå stora och viktiga!

My bottle prices

Igår, fredag, var jag och gallsen bjudna på middag på Movida. Av vem? Lite oklart, jag tror det typ var klubben själv som bjöd eller nått. Hur som helst, så var det riktigt gott och man kände sig lite små-fancy när man satt där och käka när alla kom in. Kvällen blev mycket givande för att jag lyckades sno med mig lite saker från klubben. Eller det blev bara en tändsticksask och en pris-lista från vippen. De tog bort mat-menyn så den kunde jag inte ta. Pris-listan var dock mycket intressant att läsa imorse. Jag tänkte delge er med ett litet smakprov på vad du kan beställa inne på Movidas VIP (om du typ är oljemiljadär):

• En flaska Roberto Cavalli-vodka, 220£



• En flaska Belvedere Ultra 1600£



• En flaska Louis XIII-konjak, 2000£



• En flaska Dom Perignon Mathusalem 6 l, 7000£



• Ett antal Cristal flaskor inburna till lite flashig musik, 10 000£

Men för er som vill köra lite budget så kan man få ett glas juice för 3 £.

Trots en trevlig, men dock lite sen, kväll igår åkte jag, Lenny och Glenn aka Jenny och Emma (jag gillar smeknamn) in till Viktoria&Albert idag. Planen var att vi skulle se den omtalade utställningen med Kylie Minogue's gamla scenkläder och käka kinesisk buffé. Biljetterna till utställningen var dock slut (men vi har biljetter till nästa helg) så vi gick direkt till buffén på Paper Tiger. Jag är inte välorienterad när det gäller kinesisk mat men det var riktigt gott. Därefter styrde vi stegen mot Harrods där vi träffade min kära broder (som flitigt kommenterar denna blogg) och dennes flickvän. Glenny och Lenny utforskade Harrods och dess gömda skatter medans jag och turisterna gick till Prêt-a-manger för Londons bästa latte. Då bestämdes det att vi på kvällen skulle till Frog för att låta stockholmarna höra lite ordentlig London-rock men de planerna blev p.g.a allmän lathet och litet visat intresse från gallsen och mig inte av (vilket man märker eftersom jag sitter här och bloggar kl. 22.30 på kvällen). Detta är nog tur eftersom jag är trött och har träningsvärk som en buffel som har blivit jagad av en tiger genom hela Sahara. Nu ska jag bara läsa lite "Vem är Björn och vem är Benny?" av Fredrik Lindström och Hasse Pihl sedan är det nanna kudden som gäller. Vem vet, jag kanske är lite duktig och går upp tidigt och går på vattengympa imorgon bitti. Jag och 10 pensionärer som gör tvivelasktiga rörelser i en pool med en ledare som pekar på en och säger till argt om man inte orkar, vilken dröm! To be continued...

Det finns flera saker jag verkligen gillar med London. Här är några spridda listor över sånt:

Nummer 1 av allting. Det jag gillar mest av allt som finns i London är Rispudding, helst Rachel's Organic



Här är mina favorit-affärer på vägen till skolan

1. The Topshop. När jag tänkter på Topshop tänker jag Oxford Circus och Kate Moss, men detta Topshop är ett pytte-litet café. som ändå kallar sig Topshop.
2. Ronit Zilkha. De har alltid så fina kläder i skyltfönstret som förgyller min vardag.
3. Haircutters. En frisörsalong som många andra i London, men med Londons bästa namn.
4. Royal Fried Chicken. Det finns många fried chicken-ställen i London men detta ställe är kungligt.
5. Oliver Bonas. En till affär med mycket fint skyltfönster