My opening night.

Igår när jag vaknade på morgonen hade jag ingen aning om vad dagen senare skulle bjuda på. Eller jag visste att vi skulle på studiebesök på Svenska Handelskammaren men det är inget man slår dubbla kullerbyttor över. Och till Handelskammaren kom vi, dock något försent eftersom det är OMÖJLIGT att hitta till något i London. Staden är ju en labyrint.

Handelskammaren var, som alla andra svenska byggnader i London så där lite svenskt mysig och fräsch. Det är svårt att sätta fingret på det men det är som om det ligger en svensk dimma över stället. Det känns så annorlunda jämfört med alla andra ställen i London. I dessa svenska lokaler föreläste diverse olika människor om något. Jag tror det kan ha haft med ekonomi att göra. Hur jag vet det är inte att jag förstod något, tvärt om, utan att spekarna (de som läser Sam, Ekonomi och går i klass SpEk) satt tysta och lyssnade intensivt. De frågade också sådana bra frågor som man inte heller förstod.

Intressant blev studiebesöket först när killen från VisitSweden började snacka. Han berättade om hur de markandsförde Sverige och hur svenskar uppfattas i världen. Antagligen är Stockholm, Göteborg och Is-hotellet i Jokkasjivi....Jokasjari, uhm...Norrland de mest populära resemålen i Sverige. Speciellt is-hotellet är riktigt hypat här och de satsar stenhårt på att få folk dit. Eftersom Sverige uppfattas så som så dyrt så satsar de också på att rika människor dit. Det är en turistgrupp de kallar för DINKS (Dubble Income No Kids). För övrigt uppfattas svenskar som blyga, trevligam, nytänkande och naturälskande. Hm?

Jag kan varna uttråkade läsare som inte ger ett rat's ass om VisitSweden om att nu börjar det här inlägget blir intressant. Efter studiebesöket berättade Emma att Spiderman 3 hade premiär i Leicester Square senare den eftermiddagen. Vi, jag, Emma, Linnea och Anna, bestämde oss för att åka in och om vi hade tur komma i tid. Det gjorde vi. Själva insläppet till röda mattan-området stängde fem och vi kom dit fem i fem. Så vi släpptes in och fick ett par halvdana platser kanske fyra rader från stängslet. Det var dock inte äckligt mycket folk och rätt så mycket plats så man såg röda mattan från våra platser. Hela torget på Leister Square var instängslat och i mitten slingrade sig röda mattan (eller den var faktiskt röd och svart med spindlar på). Framför ingången till Odeon bion hade de byggt upp en stor scen med stora skrämar ovanför. På skärmarna visades videoklipp från bilden. Från högtalarna hörde man en kommentator som tjattrade på. Premiären skulle börja kvart över fem men runt sex började det hända grejer. Detta gav oss tid för att förbättra våra platser (tränga sig fram!) så att vi stod nästan alldeles vid stängslet.

Som sagt, runt sex började kommentatorn säga att kändisarna var på väg in. Först kom någon som jag inte kommer ihåg vad han hette men han var Arsenals yngsta spelare. Sedan kom diverse andra B-kändisar jag inte visste vilka det var med. När jag nästan började tro att ingen av skådespelarna skulle komma så sa kommentatorn:

"I won't tell you who's on it's way but I'm wondering what she's wearing.
Oh, did I give it away?".

Och det gjorde han. För efter ett tag körde en bil upp till Leister Square och ur kom Kirsten Dunst. Sötare än någonsin men en svart klänning med fjädrar. Har den tjejen stil eller vad? Efter Kirsten vällde det praktiskt taget kändisar upp på röda mattan. Toby Mcquire var urglad och tog låg tid på sig framför kamerorna. James Franco var lika snygg som vanligt och en bubblare som jag inte visste var med i filmen var Topher Grace (mer känd som Eric Forman i That 70's show). Kändisarna drogs mellan repotrar och fans men eftersom vi stod i börjar av röda mattan tog sig de flesta sig tid åt oss. När Topher kom hann jag inte tänka men när Kirsten och James kom fram var jag reda med mitt block och fick två fina autografer. Toby var mer sugen på att skaka hand med fansen och skrev inga autografer men jag var snabbt framme med handen och fick ett handslag. Så min högra hand kommer aldrig tvättas. Efter skådespelarna kom det lite fler kändisar varav de som jag kände igen var Fredrik Ljungberg och Sugababes. Vi försökte locka Fredrik med lite svenska ord men han var svårflörtad. När vi tillslut bestämde oss för att lämna premiären bestämde vi oss snabbt för att nästa premiär får bli Pirates of the Caribbean 3. Lite glamour och kändisar sätter guldkant på vardagen.

Så, det blev ett långt inlägg. Men stora upplevelser kräver mycket plats.