Så jag hatade bloggande, bloggar och bloggare. Jag tyckte att det var självupptaget och att det bara var till för människor som behövde bekräftelse från andra människor. Dessa åsikter beror nog delvis på att Ebba von Sydow bloggade och att jag brukade hata henne också (jag gör inte det längre).
Men denna nystartade blogg måste va det ultimata beviset på att nu har ändrat mig. Jag hatar inte bloggar. Jag gillar dem och ser en del av dem som riktigt underhållande. Men steget från att gilla bloggar till att skriva dem är trots allt stort, så varför har jag börjat skriva en?
Det finns två anledningar:
- Jag ska åka till London och plugga i ett år och med hjälp av den här bloggen kan de få reda på vad som rör sig i min lilla hjärna och i mitt lilla liv.
- Jag har någonting att underhålla mig med när jag sitter på mitt långtråkiga sommarjobb (missförstå mig rätt, jag älskar det ändå) i tron om att någon ska läsa det jag skriver.
Så ligger det till. Om jag var en klämmcheck person skulle jag kunna lägga till uttrycket "om de andra bloggarna kan, så kan väl jag" men jag gillar inte det uttrycket så det får inte bli någon sådan tredje andledning.
Hoppas nu att ni som har läst detta begynnande inlägg gillar vad ni ser. Och om ni inte gör det utan tänker "fan vilken tråkig och negativ människa" har jag bestämt mig för att inte bry mig om det. Den här bloggen får bli vad det blir och om jag inte känner att jag får ut något av den så kanske den här bloggen inte blir något alls. Den som lever får se.
Over and out.
1 kommentar:
Som äldre syskon känner jag mej pliktskyldig att lämna den första kommentaren. Av samma anledning är den ej heller av den positivare arten.
Hon har faktiskt bara tagit sig genom gymnasieskolans första årskurs och därför ska vi inte heller förvänta oss att hon kan stava rätt. Lilla flicka det heter kluven och inte klyven!
Annars kan jag väl bara ge syrran en broderlig klapp på ryggen och önska henne en trevlig resa samtidigt som jag ser fram emot ett år i lugnets tecken.
Skicka en kommentar