My naked friends.

Idag gick jag förbi Piccadilly och (gud förbjude) tänkte att man kan London lite nu. Jag hade nyss hittat från Imperial War museum till Trafalgar nästan utan karta och det är en bedrift för mig som knappt hittar från Svampen till Kungsan. Jag tänkte i alla fall det var ok att åka hem nu för att eftersom London inte riktigt kunde bjuda på nått nytt. Man har sett långt ifrån allt men det känns ändå inte som om jag har missat nått.

Med dessa tankar i huvudet kom jag fram till ett fullsmokat Piccadilly. Inte så konstigt, tänkte jag. Det är lördag och soligt så då drar väl alla Londons turister till Piccadilly. När jag kom fram till korsningen var den dock avstängd och då förstod jag att något inte var som det ska. Och det var det verkligen inte för att sekunden efterom cyklar en naken man förbi. Och en till. Innan jag hann stänga munnen efter den första nakna mannen kommer en hel mängd med nakna människor. En del delar ut flyers, andra har flaggor men nästan alla är nakna. Hundratals (ung. 700 enligt SvD) nakna människor cyklar förbi mig på Piccadilly. Jag skulle beskriva upplevelsen som surrealistisk och kunde inte för allt i världen förstå VARFÖR.

Det fick jag reda på nu när jag läste på SvD att det var någon sorts demonstartion mot miljöhotet. Ett mycket bra syfte tänkte jag. Men tyvärr anordnades inga demonstartioner i Sverige. Så jag får nog bli pionjär på det området. Alla som vill vara med på Sveriges första naken-cykling får gärna anmäla sig.

My happy day.

Idag är det en glädjens dag. Jag har haft min sista gympa-lektion...ever. Jag har längtat efter den här dagen sen den första dagen i ettan (i grundskolan) och det här tillfället är precis så ljuvligt som jag tänkte mig.

Jag har haft för mig mycket på senaste tiden och jag ska blogga om det. Det kommer nog snart. Förbered er på lång-läsning.

My JD.

Eftersom jag inte riktigt är nöjd med skönhetsvärdet i mina egna ska jag nu åtgärda det. Med JD.